Detta är väl vad man kallar "superrealism" eller åtminstone "vardagsrealism"? Men oj, han lyckas bra med det - triviala. Den här nätta lilla romanen blir aldrig tråkig, den driver på bra framåt. Kanska inte minst beroende på de skiftande berättarperspektiven. Och att allt trots realismen inte uttalas direkt.
Trots att handlingen inte är särskilt orginell (verkligen inte - två relationer som mer eller mindre gått i stå, de träffas och paren blir varse sina tillkortakommanden), känns det fräscht och, ja, nästan nytt.
Lite god vilja kanske det krävs för att ge den betyg 4, men den goda viljan har jag.