Denna extraordinära historiska roman är tyvärr sedan länge utgången på förlaget och jag har inte kunnat hitta något ISBN-nr. Har man tur hittar man den på något av stans bättre sorterade antikvariat, men jag får erkänna att jag bara sett den 3 gånger de senaste 15 åren. Jag har å andra sidan köpt den varje gång jag sett den!

Detta är nämligen en alldeles fantastiskt välskriven och vacker historisk roman, skriven för nu 50 år sedan och översatt och utgiven på svenska på Bonniers för 43 år sedan; långt innan senare års svenska historie-hajp som jag ibland upplevt som emellanåt väl opportunistisk. Så inte denna klassiker! Detta är en mycket väl researchad, historiskt allmänbildande och lika fullständigt bortglömd bok. Jag pushar gärna för den!

De tre legionerna utspelas år 9 e.Kr. djupt inne i Tysklands urskogar. Under ledning av ståthållaren Varus är den romerska armén sysselsatt med blodiga "pacificeringsaktioner" mot upproriska germanska stammar. En historia med många paralleller till nutiden. De tre romerska legionerna "Claudia", "Pollux" och "Victrix", ca 20 000 romerska soldater från dåtidens superimperialistiska stormakt, står isolerade djupt inne i Germanien, omgivna av fientliga stammar som hotar deras trygghet. Denna malande känsla av hot och otrygghet och vad den skapar för resultat, högt och lågt, i de människor som lever i detta mikrokosmos är också vad som sätter grundförutsättningarna för berättelsen.

En av de romerska ledarna, Arminius, är ursprungligen german men uppvuxen och utbildad i Rom. Han rymmer från härlägret och förenar sig med sina forna stamfränder för att slå tillbaka mot ockupationsmakten Rom och kämpa för sitt hemlands frihet. En förutsättning för framgång i detta är dock att få romarna att slåss på germanernas villkor. Och detta lyckas han med i o m att han duperat den fåfänge och inkompetente romerske ståthållaren Varus. När hösten kommer och legionerna ska vända åter mot tryggheten på andra sidan floden Rhen väljer Varus den rutt som Arminius föreslagit, rakt genom urskogen, rakt mot undergången.

Varus vill inte lyssna på sina erfarna befälhavares råd. Han lyssnar på Arminius (Herrmann, på tyska!). I en starkt symbolladdad scen i boken väntar de tre legionerna på att utkämpa ett fältslag mot germanerna, en strid på romarnas villkor. Legionärerna står uppställda på ett stort fält vid skogens bryn i snörräta led, perfekta geometriska fyrkanter, standar, fälttecken (örnarna!), rustningar och vapen glimmande i sensommarsolen. De väntar på germanerna. Men germanerna kommer aldrig.

"Det mörknar över örnarna..." I skymningen tvingas de tre legionerna bryta sina led och upplöses till en lång slingrande orm av människor som sakta rör sig in i skogen på stigar föga avpassade för dem. Djupt inne i den germanska urskogen, i moraset, förlorar legionerna alla fördelar av sin överlägsna disciplin, samordning och taktiska finess. Den romerska armén förintas i upprepade bakhåll, men först efter att ha visat prov på underverk av den maskinmässiga, extremt väldisciplinerade tapperhet som var grunden till det romerska världsherraväldet.

I Teutoburgerskogen i närheten av nutidens Osnabrück tillfogar Arminius' germanska stammar romarna en av deras största militära katastrofer. Märk väl att detta också inträffar ca 450 år innan romarriket "går under". Detta inträffar när Rom i princip står på höjden av sin framgång. 5 dagar senare, så fort som nyheten förmådde flyga, nås den gamle kejsar Augustus i Rom av nyheten om katastrofen. Tre Örnar var förlorade, förintade. De germanska provinserna på andra sidan Rhen var inte längre en del av imperiet. Han vill inte tro det. Under de år som återstod skulle han leva i nederlagets skugga.

Nåväl, inom ramen för denna historiska dramatik tecknar författaren ett antal mycket intressanta psykologiserande, djupt existientiella, personporträtt. Och ja, det finns faktiskt också en vacker, återhållsamt försiktig kärlekshistoria i berättelsen! Och vad jag också älskar med boken är det oerhört kraftfullt symbolladdade lugna och obevekligt framflytande språket, fullt av poetiska kvaliteter. Naturskildringarna, den rena ursprungliga känslan i de djupa urskogar som en gång fanns i Europa, är t ex även de helt fantastiska. I septemberfuktens lövgröna skymningsljus vandrar bokens huvudpersoner mot sina skilda öden. Var och en hanterar det existentiella grundproblemet på vitt skilda sätt. Det är mycket stark läsning!

Visst, det är en bok skriven på 50-talet och översättningen är gjord i början på 60-talet, så den kan säkert kännas litet "daterad" här och var för den nutida läsaren. Men ingen kan nog undgå att beröras av denna fascinerande och vackert återgivna berättelse.

Boken kan också läsas som en ren äventyrsroman, som thriller och action. Föreställ er intrycken från de grandiosa öppningsscenerna i filmen "Gladiator" så förstår ni vad jag menar. Bara det att den här gången förlorade romarna - kapitalt och fatalt.

En nutida konsekvens av detta är att språkgränsen mellan latinska och germanska språk går där den går idag. Frankrike var då det pacificerade romerska Gallien, medan Tyskland, dåtidens Germanien, var ett område där romarna aldrig lyckades hävda en varaktig överhöghet.

Det är i dagarna, tidigt i september 2006, inte mindre än 1 997 år sedan Varus' legioner mötte sitt oundvikliga öde. Deras oövervinnerliga kraft upplöstes och reducerades till en lång förvirrad marscherande orm av människor. Gregory Solon har på ett mästerligt sätt fångat upp detta grandiosa skeende och givit läsaren en naken skildring av människor försatta i en djupt tragisk, tidlöst aktuell konflikt. Dessa porträtt av enskilda människor har existentiella dimensioner av tidlöst evig karaktär och ger det förflutna, "förflutenhetens landskap", liv och mening.

Full pott, you bet!

Betyg 5