Tracy Chevalier är helt underbar. Varje bok jag läser av henne är ännu bättre än den föregående! Med när änglar faller han hon verkligen lyckats! Det handlar om familjerna Coleman och Waterhouse, som är två väldigt olika familjer under 1900-taltes första årtionde. Familjerna har sina familjegravar brevidvarandra på kyrkogården, och allt börjar från att de träffas där dagen efter att drottning Victoria har dött, och familjernas döttrar blir bästa vänner... Kyrkogården och gravarna är väldigt centrala i hela boken. Den är liksom byggd kring detta. När jag började läsa boken trodde jag aldrig att den skulle bli så dramatisk som den blev, men jag borde ju snart känna Chevalier förtås.
Det bästa med boken är dock berättartekniken tror jag. Alla ens lite vesäntliga personerna får nämligen sin röst hörd. Kapitlen berättas i jagform från olika personers synvinkel. Man får verkligen ett vitt perspektiv på händelserna. En mångsidig bild. Annars också är personerna underbara och sympatiska. Kvinnosakskvinnan Kitty Coleman, hennes dotter Maude, allvarlig och fiffig. Gertrude Waterhouse, samlad och lugn, hennes ytliga och lite dumma dotter Lavinia... Gravgrävaresn kvicka son Simon. Kittys svärmor som vill styra och ställa i hennes hus. ... Ibland skrattar man tom åt deras liv och attityder.
Ja, o sen änglarna som faller. Det faller faktiskt en hel del änglar i boken. Först är det Lavinias älskade ängelstaty på Waterhouse' grav, stjärnfallen som Lavinia envisas med att är änglar som faller när de är på väg med nåt viktigt bud till jorden. Till slut faller även en hel del viktigare änglar...
Denhär recensionen är inte på långa vägar god nog för denhär boken. Den var helt underbar, och man skulle verkligen kunna skriva en fin recension av den (inte bara en bokhyllan-recension, utan en såndär riktig skolrecension). Men dethär blev lite "flummigt"...