Eddings tenderar att bli allt segare. Den här boken är så att jag knappt orkar ta mig igenom den. Det ständiga inslaget med gudar som lever bland människor börjar bli lite utslitet, och humorn framkallar nästan gäspningar. Allt känns helt enkelt för välbekant, för utslitet. Vi har läst allt det här förr, i tidigare serier av Eddings, och det funkade då, men inte hur många gånger som helst.