En mycket vacker och tänkvärd bok som kommit att stanna inom mig. De tre parallella berättelserna varvas lager för lager, pusselbit för pusselbit läggs till. Sakta men säkert växer den vackra mosaiken fram.

Jag kan läsa denna vackra och egensinniga bok på flera sätt. Naturligtvis som man brukar, från första till sista sidan, men det går också bra att bara bläddra litet och göra slumpvisa nedslag. Överallt finns de där, avsnitten med de oerhört vackra lyriska partierna, de fascinerande associationerna och gnistrande tankebanorna med existentiella frågor som var det jag fastnade för mest vid första genomläsningen. Det var något som berörde mig på ett djupare plan. Det var starkt.

Bildspråket är genomgående mycket träffsäkert målande. Bitvis enkelt och rakt. Bitvis mer krävande att ta till sig. En del av nötterna upplevde jag som hårdare att knäcka, men desto mer välsmakande. Sen var det säkert också mycket jag aldrig kunde ta till mig för att jag aldrig ens såg det. Ibland hajade jag till: ”oj, tänk jag trodde jag var den ende i världen som noterat just detta, som känt just så…”.

Igenkännandet är för mig också särskilt i starkt i de fina partier som skildrar känslan av utanförskap, att inte leva upp till konventionella förväntningar och viljan, styrkan att bryta med sådana tvångströjor. Att gå sin egen väg. Ibland fick jag slå litet i lexikon och googla för att fräscha upp mina kunskaper om klassiska filosofer. Detta är nämligen också en mycket filosofiskt allmänbildande bok. Det är framförallt en oerhört vacker bok. Läs den!

Betyg 5