En kvinnlig indisk professor reser ända till Lycksele, med ett ärende hon inte tänker yppa för någon. En föredetta invandrarminister tar sin älskarinna till en stuga i skogen under förevändning att hon ska hjälpa honom med hans memoarer. Någon hackar sig in i den dator som styr dammluckorna till ett av Sverige största vattenkraftverk, och öppnar dem så att miljoner kubikmeter vatten forsar ut, och hotar att dränka allt i sin väg: skog, djur, människor och hela samhällen. En timme senare, stänger samma någon, dammluckorna igen.

Under den timme som förflutit har ministern försvunnit spårlöst och Sverige har på 60 minuter blivit varse hur sårbart det svenska samhället är mot terrorism, och man väntar spänt på terroristernas krav. Det var en av de mindre och ofarligare dammarna som öppnades, det måste finnas ett motiv och det måste komma en fortsättning.

Marit Sköld är nybakad och ensam lokalreporter i Lycksele och bevakar händelserna så gott hon kan. Snart är hon inblandad i händelserna på ett sätt hon inte riktigt räknat med. Och snart upptäcker polisen att dammluckorna öppnats via en mobiltelefon med ett indiskt abonnemang, och hade inte en mystisk indisk kvinna setts smyga omkring i skogarna?

Calle Hårds debutroman är faktiskt riktigt bra. Jag måste nog erkänna att jag inte hade så höga förväntningar men detta är helt i klass med många andra, mycket mer haussade svenska deckarförfattare idag. Och det gör mig så glad.

På ett vis måsta jag nog faktiskt mena att Hård är bättre än många av sina kollegor, på så vis att han tar upp historiska och politiska frågor, väver in dem i handlingen så pass skickligt och smidigt att man inte ens märker att han plötsligt berättat något väsentligt, något som kommer från verkligheten. Och man pratar ibland om polisromanen som samhällskritik och jag vet ärligt talat inte om jag någonsin förut stött på det så tydligt och så skickligt som i Hårds debut.

Det enda jag har att invända mot boken är att man aldrig riktigt hinner lära känna människorna i den. Marit är nog meningen att ska vara bokens huvudperson, men inte ens hon känns som att hon är av kött och blod. Men det kanske kommer med rutin och det kanske kommer i bok två. För om det här var en debut, så ser jag verkligen fram emot bok nummer två.

Betyg 4