Jag försöker gilla den här boken flera gånger. Jag tappar upp bad och jag sätter av tid, jag drar ur telefonen. Det är en kort liten bok, 143 sidor. Ändå tappar jag gång på gång koncentrationen. Det biter bara inte. Folk säger till mig att det är en bra bok, men tyvärr så börjar jag bara tänka på annat gång på gång. Var har jag läst det här förut? Vad påminner det här om? Gick det verkligen till så i den filmen? Tyvärr blir det inte så mycket bok kvar då. Det kanske är synd, men på mig funkade den inte.

Betyg 3

Enquist säger själv i en lång intervju i Babel special 2008 att han tycker att Nedstörtad ängel är en genial liten berättelse. Att han 20 år senare känner så och även använder den som fond i Boken om Blanche och Marie (2004) säger oss en del om vad den betytt för sin författare.
Boken är kort men kräver en del av sin läsare. Flera parallella berättelser binds tematiskt och språkligt ihop till en helhet där berättarjaget finner sig själv. Att efter sista sidan direkt börja om på sidan ett är en god idé. Du kommer att upptäcka en ny berättelse och få en fördjupad förståelse för en del av de bilder som levereras redan på de första sidorna.
Att huvudpersonerna är fångade i varandras huvud, försöker dölja sina ansikten, gömmer missbruk/beroende i sin älskades huvud, har ett ansikte täckt av is är några av de bilder som kretsar kring berättarjagets chock över att se likheter med en far han aldrig träffat eller känt. Han söker med hjälp av vitt skilda historier återskapa sin fars kreativa (och skamliga) sida och på så vis återskapa och förklara sig själv.
Nedstörtad ängel är en berättelse som gör ont. Resan ner i koppargruvan för att hämta upp monstret är resan in i sig själv. Den som läser denna bok oberörd har missat en upplevelse.
Köp den, låna den, läs den! Och gör det flera gånger. Den blir bara bättre och bättre. En pärla.

Betyg 5

En märklig kortroman där författaren skildrar olika människoöden, några verkliga, några påhittade. Temat är medfödda missbildningar, fysiska eller psykiska, och hur det påverkar personernas liv och omgivningens syn på dem. Huvudkaraktär, både bokstavligt och bildlikt, är Pasqual Pinon, i vars panna ett andra ansikte växte fram, ett kvinnoansikte. Sen har vi pojken som mördar två barn, helt utan anledning. En man grävs ner levande i isen och lämnas att dö. En annan fotas efter sin död enligt lokal sedvänja och kortet sparas av anhöriga som likkort. Det handlar om kärlek, frihet och skuld och dilemmat att tvingas göra val mellan alternativ som ger lika obehagliga följder.

Jag har svårt för Enquist och hans vana att använda parallella berättelser som han obekymrat hoppar mellan utan hänsyn till kronologi eller logik. Bokens fixering vid missbildning och morbiditet ger mig inte heller något. Kritikernas lovord tolkar jag som att de inte begriper berättelsen men inte vill erkänna det utan utnämner den för säkerhets skull till ett mästerverk.
Men boken har en stor fördel, den är bara på 130 sidor - inklusive för-och efterord

Betyg 2