Griet är en fattig 16-årig flicka vars far blivit blind efter en olycka i det porslinsmåleri där han arbetat.Berättelsen utspelar sig nämligen i den holländska staden Delft,känd för sin tillverkning av blåmålat porslin,blandannat kakel.En kakelplatta som fadern målat är en av hennes allra käraste ägodelar.
Fadern kan på grund av sin blindhet inte längre försörja familjen vilket gör att Griet skickas till Johannes Vermeers katolska familj som piga,det blir Griets protestantiska familjs enda hopp om en inkomst och att slippa total misär.Just religionsskillnaden blir viktig i perioder.
Hennes slantar räcker åtminstone till enkel mat tills hon är gammal nog att gifta sig med slaktarens son,Pieter.Gifter hon sig med Pieter kommer hon nämligen förhoppningvis kunna förse sin familj med det dyrbara kött de inte fått smaka på länge.
Griets liv hos Vermeers är inte lätt,men konstnären lägger tidigt märke till hennes känsla för färg och hon blir nästan hans personliga assistent.Vilket retar hans hustru och den trogna köksan inte minst.
Såsmåningom får hon posera för ett av hans verk,iförd hans hustrus smycken,en gest som för den svartsjuka och lynniga Catharina Vermeer känns kränkande.Att ha stulit smycken är också det Griet oftast blir oskyldigt anklagad för.
Språket i boken är lättläst och handlingen fängslar visst,historiska romaner är om de är välskrivna,alltid i sig fascinerande.Flicka med pärlörhänge är förvisso välskriven,även om intrigerna alltid verkar drabba just Griet.Kvinnor är extremt konspiratoriska och sladderaktiga,män i sin tur är ute efter sex.
Det finns inget att klaga på i bokens upplägg och språk men heller inget som permanent fastnar.Johannes Vermeer är en skuggkaraktär man aldrig får grepp om,han känns oftast som en bifigur i ett hushåll dominerat av svärmodern och hustrun som i sin tur dominerar tjänstestaben där Griet står längst ner på skalan.
En god och beläst inblick i 1600-talets Holland,men av någon anledning inget som fastnar för alltid i medvetandet,kanske för att Vermeer själv känns vag och konturlös.Det känns inte som någon "kärlekshistoria" mellan Griet och Johannes,snarare som en skildring av Griets hårda slit i ett otacksamt hushåll där det gäller sig att hålla sig väl med rätt personer.
Men läs den gärna,den är väl skriven.