Barbro Bronsberg och Nina Vestlund brända båda ut sig i början på 80 -talet. På den tiden fanns ubrändhet knappt som begrepp och de fick mer eller mindre lära sig själva hur man rehabiliterade sig efter utbrändhet.
Boken inleds med en kompetent genomgång om vad som händer i kroppen vid stress och vad det är som leder fram till utbrändhet.
Sedan följer huvuddelen av boken, som är en genomgång av tolv rehabiliteringspunkter.
De börjar med det rent uppenbara: lugna ner dig, andas djupt och slappna av.
Därefter blir punkterna mindre och mindre allmäna och självklara och avslutas med hur tärande det kan vara på psyket att jobba i ett företag vars ideal man inte delar.
Därimellan avhandlas tung arbetsbelastning, dålig planering, inkompetent ledning, överambition, själv-är-bäste-dräng-syndromet, egna och andras krav osv.
Boken avslutas med ett mycket givande kapitel om vad anhöriga kan och bör göra under rehabiliteringen.
Ge stöd, ha respekt, ha förståelse, ha tålamod.
"Bränn inte ut dig" är en mycket kompetent, givande och inspirerande bok. Den kan med behållning läsas både av de som känt sig bara det minste jäktade och de som står inför flera års sjukskrivning då de blivit mentalt, fysiskt och själsligt urlakade.
Boken har en välavvägd balans mellan djupare känslomässiga insikter och rent konkreta handlingsråd.
Någon gång tycker jag det flummar iväg, men har ändå respekt för nödvändigheten av det. Att använda de fyra elementen som metafor och beskriva hur vinden är tanken, jorden är kroppen osv, är inget jag går igång på. Men jag förstår att detta är vägen in för vissa människor - och på det sättet når författarna så många läsare som möjligt och kan göra större nytta.
Helena Gripe är helprofessionell i sin inläsning. Dock har hon den irriterande egenheten att tala med samma betoningar som Anders Jansson i "Hip! Hip!" när han gör parodi på melodikrysset. Detta får mig att ibland sluta lyssna och börja fnissa i stället.
Dock var det inte irriterande nog för att hindra mig från att läsa boken två gånger på raken.