Lustgården

'Samma kväll stod jag i skuggan av en portal ute i stora hallen och såg Jory och Melodie dansa i det rosafärgade skimret från den nedgående solen. Också nu i trikåer, den här gången violetta. Melodie hade en tunn liten tunika som fladdrade så intagande och hon hade bundit ett violett sidenband runt livet alldeles under de små fasta brösten och såg ut precis som en prinsessa som dansar med sin älskade. Känslospelet mellan henne och Jory fick mig att längta efter vad som varit. Å, om jag bara fick bli ung igen..,( om jag kunde få chansen att göra om alltsammans från början.., och göra det rätt den här gången ..
Plötsligt märkte jag att Bart stod i skuggan av en annan portal lite längre bort som om han ville spionera - nej, i ärlighetens namn måste jag medge att jag också tittade på utan att de visste att jag var där. Men han tyckte ju inte om balett och brydde sig inte om musik. Där stod han och lutade sig mot väggen med armarna i kors över bröstet. Det såg så nonchalant ut, men hans blick på Melodie var långtifrån nonchalant, den brann av samma åtrå som jag redan sett där flera gånger. Mitt hjärta hoppade över ett slag.
» Hade inte Bart alltid önskat sig allt vad Jory ägde?"

Utdrag ur boken:
Alla är vi handikappade på ett eller annat vis. Tänk på Bart - hans handikapp syns ju inte, men hans situation är faktiskt värre än din.

Medelbetyg: 3,8 (10 röster)