I den tredje delen av trilogin kulminerar händelserna och utvecklas på ett fantastiskt sätt. Det är den kortaste och mest koncentrerade delen i serien och även den bästa, och här finns verkligen gott om det mesta: spänning, romantik, storslagna bataljer, tragik, seger, glädje, sorg...
Dels skildras kriget mellan Gondor och Mordor+syd- och östländerna och dels hur Sam och Frodo efter fasansfulla strapatser lyckas ta sig till Domberget och (med Gollums "hjälp") slutligen lyckas att förstöra härskarringen. Detta leder till att Sauron störtas och Mordors rike faller. Aragorn bestiger tronen som den rättmätige kungen av Gondor, gifter sig med Arwen, och hobbitarna kan återvända hem till Fylke.
Där tar de itu med det banditstyre som upprättats med Sarumans hjälp under tiden de varit borta, Saruman dödas, och de fyra hobbitarna får alla ledande positioner i Fylke och Gondor (Pippin blir jarl hos Aragorn/Elessar).
Bilbo, Frodo, Gandalf, Galadriel, Elrond och många andra alver seglar efter ett par år iväg med det sista alvskeppet över till De Odödliga Landen (Tol Eressëa utanför Amans kust), dit de flesta av alverna redan har begett sig.
Här finns många höjdpunkter: beskrivningen av den bittre drots Denethor som bestiger sitt eget bål, färden på De dödas stigar, där Aragorn lockar med sig de odöda för att delta i kriget, det stora slaget utanför Minas Tirith, mötet mellan Eowyn och Nazgülernas herre, mötet mellan Aragorn och Saurons budbärare utanför Svarta porten, slutuppgörelsen mellan Frodo och Gollum på randen av vulkanen, Aragorns kröning, avskedet vid Grå hamnarna...
Det är otroligt mycket som ryms på dessa knappt 400 sidor.
En bok som värdigt avslutar en av de mest läsvärda romanserier som finns.