Gripande självbiografisk berättelse som handlar om Idas (Paulsens) tidiga uppväxt under åren 1943-1945 då Norge stod under tysk ockupation. Idas mor är en så kallad ”tyskhora” som arbetar för tyskarna och lever tillsammans med en tysk SS-officer. Beskrivningen av den tryckta krigsstämningen och de slitningar som efterhand uppstår mellan mor och dotter känns mycket verkliga (nästan dokumentära), detta tillsammans med den utsökta skildringarna av Idas klumpighet och oförmåga att förstå sig på den brutala verkligheten gör att berättelsen känns ytterst trovärdigt.

Språket är genomgående enkelt och avskalat, vilket känns helt naturligt eftersom berättelsen berättas utifrån barnets perspektiv. På sätt och vis tycker jag mig därmed finna vissa likheter mellan Paulsens språk och det som den store Pär Lagerkvists ofta använde sig av. Dock bör det poängteras att exaktheten och den språkliga spänsten inte är helt i samma klass hos Paulsen. Boken är likväl mycket bra och jag kan verkligen rekommendera en genomläsning av ”Liten Ida”. Om inte annat därför att den säkerligen är en av de bättre beskrivningarna av hur ett barn upplever krigets fasor.

Betyg 4

En blivande klassiker. En fantastiskt fin skildring av ett barns upplevelser under andra världskriget i Nordnorge. Det är barnets perspektiv vi möter. ”Tyskhorans unge” så kallades Marit Paulsen och osentimentalt skildrar hon här i romanform ”barnets” upplevelser. Skildringen håller hög litterär klass, ett föredöme i koncentration och enkelhet. Det här borde vara obligatorisk läsning i skolorna i stället för ”Mannen utan öde”, den senare alltför svår att förstå för en ung människa. Denna pärla borde ges ut som pocket igen och läsas av hela svenska folket, norrmännen vågar nog inte. Min beundran för den färgstarka och orädda Marit Paulsen är ännu större nu, när jag känner till hennes bakgrund.

Betyg 5

Marit Paulsens bok är en fantastisk barndomsskildring men samtidigt ett historiskt dokument över vad krig kan innebära för barn. Språket och stilen är rakt på sak men samtidigt beskrivande till sin karaktär. Rakt igenom skildringen hålls ett barnperspektiv som ger autencitet och omedelbarhet i framställningen.

Bokens motiv tycks vara våldets meningslöshet och den bärande idén eller budskapet berättelsen lyfter fram, är att människor är olika och gott och ont existerar jämsides i människan. Alla mäniskor som berättelsen färgas av har en kamp att utkämpa var och en på sitt vis.

Ytterligare teman i boken är vänskap och brist på vänskap vilket alltid är ett tema som berör.

Betyg 5

Lysande barndomsskildring från andra världskrigets Norge. Hade inga stora förväntningar
på den här boken, Paulsen är ju idag inte i första hand känd för sitt författarskap.
Huvudpersonen Ida, som ibland bara kallas "barnet" i berättelsen, är tyskbarn, d.v.s. har en förälder
som är tysk vilket inte precis var gynnsamt vid denna tid i Norge. Berättandet sker konsekvent
ur ett barnperspektiv, det skickligt genomfört. Bra miljö och personskildring. Även om berättelsen
bitvis är mörk innehåller den också en del humor och ljusa stunder.

Betyg 5