Ivar Lo-Johansson har en arbetarbakgrund och är en av de främsta inom arbetarlitteraturen. Romanen ”Pubertet” handlar om en pojke som läsaren möter i jagform. Handlingen följer pojkens väg genom pubertetens slingriga vägar. I början av boken bor han och hans familj på ett torp inom ett stort gods. Baronen och friherrinnan var mycket fruktade av folket som bodde på godset. Mitt i all den fruktan såg de upp till det rika herrskapet. Som rik kunde man få bete sig hur som helst, men för de mer fattiga fanns det mer bestämda normer för hur man skulle bete sig. Hans fader som ville ha någonting för sig själv köpte ett litet torp som var en del av ett avstyckat gods som för en tid sedan hade gått i konkurs. Modern var helt emot detta. Hon var lite rädd för det okända och ville ogärna se några förändringar. Hon kände sig trygg under godsets beskydd. Men det blev som mannen sade. Men det ska tilläggas att mannen ifråga annars inte var någon despot utan konsulterade alltid sin hustru innan något bestämdes. I själva verket var det oftast modern som bestämde genom manipulation. Flyttningen till det nya stället blev en vändpunkt i familjens liv. Småbrukarlivet var ett helt annat liv än torparlivet. En annan vändpunkt är när pojken insjuknar i tbc. Vid den tiden dog man av denna sjukdom, men han blev botad av en kvacksalvare, eller med ett finare ord homeopat.

Pojken var en sökare, som sökte meningen med sin tillvaro. Han ville finna sin egen väg. Det skulle ta honom många år innan han förstod att skriften var hans begåvning. Han hade alltid vetat att han var begåvad, men han visste inte inom vilket område. Han hade provat på att vara uppfinnare, regissör, skådespelare, musiker, fotograf, tjuv och mycket annat, men alltid misslyckats. Han var mycket intresserad av tjejer och fantiserade rätt så ofta perversa scener om dem. Han hade ingen framgång när det gällde att ragga upp flickor. Han kände sig som om han var den mest ensamme i hela världen. Han sökte ofta lugn i skogen. Där kunde han kommunicera med sig själv.

Kommunikationen inom familjen var mycket bristfällig. Man teg hellre än konfronterades med problemen och konflikterna. Modern som hela tiden ville vara bäst på det hon kunde var mycket ambitiös. Hon var den bästa statarhustrun, den bästa torparhustrun på godset, och sedan den bästa småbrukarhustrun i trakten. På godset hade familjen arbetat sig upp från botten till toppen inom godsets domäner. De bodde i det bästa torpet och deras äldsta son var den bästa arbetaren på området. Modern ville inte slänga bort resultatet av detta slit. Hon tänkte mycket på vad andra skulle säga. Hon hade alltid en baktanke med allt hon gjorde. Men hon var samtidigt mycket blygsam och oförmäten när hon fick beröm. Modern talade alltid i gåtor och i motsatser, "gå du på det nytorkade golvet" när hon menade att man inte skulle göra det. Hon använde sig också mycket av kroppspråket, främst ryggen, och det språket lärde sig aldrig hennes man och det blev roten till många missförstånd. Han var dessutom analfabet, så allt skrivbordsgöra fick pojken sköta.

Pojkens bror var en riktig "karl". Han var den mest arbetsduglige i trakten och det var han mycket känd för. Hans föräldrar var mycket stolta över honom. Han var mycket fördomsfull och hatade män som studerade. En riktig karl arbetar och tar sig en sup ibland. De två bröderna hatade varann. Det fanns en stark rivalitet mellan de båda vilket kanske hade något med den stora åldersskillnaden att göra. Men det var inte den största skillnaden. Pojken tyckte mest om att läsa och var lite lat av sig. De två var rena motsatserna till varandra.

Fadern var mer lugn av sig och tänkte mest på sina odlingar. Han var mycket snäll och godtrogen. Man skulle kunna säga lättlurad. Han hade svårt att säga nej, när någon bad honom om något. Han lånade exempelvis ut familjens besparingar till en torpare som skulle köpa sig ett ställe i närheten. Men han lämnade aldrig tillbaka pengarna då han gick i konkurs. Han hade stor respekt för myndigheterna och ville alltid göra som han blev tillsagd. Han ville alltid vara ärlig och följa lagens alla föreskrifter. Ett tag såg det ut som om detta skulle stoppa hans dröm om att köpa sig ett eget ställe. Men pojkens morbror som var timmerman och hjälpte pappan att bygga ett större hus bredvid torpet lånade ut sina besparingar på villkoret att han skulle få bo kvar där till döddagar. Resten lånade han utav bolaget AB Hem. Det nya huset skulle familjen bo i, och i det äldre skulle Jan-Olof och pojkens morfar bo i.

Hans morfar och mormor bodde på undantag hemma hos familjen. De ville inte hamna på ålderdomshemmet. Det var deras största skräck. Morfar var ofta lugn och var den som gav pojken mest uppmärksamhet. Han var religiös och sjöng ofta psalmer och läste bibeln. Det var han som lärde pojken att läsa. Hans mormor var beskedlig och tystlåten. Hennes liv kretsade runt sin folkpension som inrättades strax efter hennes mans död. Anledningen till att folkpensionen var så viktig var nog för att hon kände det som att hon fått ett erkännande för sitt arbetsfyllda liv som hemmafru. Jan-Olof, som i hela sitt liv varit ungkarl, var mycket tystlåten och gåtfull. Han var beskedlig och gav ofta med sig vad gällde konflikter. Pojkens mamma hatade honom mer än allt annat. Varför visste hon nog inte själv, men en orsak kan vara hans ungkarlsliv. Hon fick för sig att Jan-Olof var en kvinnohatare.

Författaren berättar om sig själv som barn i en orättvis och förtryckande värld. Boken följer någorlunda tidslinjen, men kan ibland hoppa fram lite i tiden när det är nödvändigt för handlingen. Den första halvan av boken är rätt så seg, men ju närmare slutet man kommer desto svårare blir det att lägga ifrån sig boken. Texten flyter på bra, inga onödiga utlägg, utan allt som står i boken är väsentlig för handlingen.

Man kan tydligt se skillnaden mellan de olika miljöerna, torpmiljön och småbrukarmiljön. Ett exempel är hälsningens lag på godset, som inte alls existerar i småbrukarbygden. Där var det nästan oförskämt att hälsa på en främmande person. Var och en skötte sig själv. Detta faktum fick pojkens mamma att ännu mer sakna torparlivet på godset. Handlingen utspelar sig i början på 1900-talet. Det första världskriget 1914-1918 blev räddningen för familjen eftersom spannmålspriset kraftigt steg under kriget vilket gjorde att de kunde betala tillbaka sin skuld till Jan-Olof och amortera av på lånet till AB Hem. Men eftersom ingen av deras söner var intresserade av att ta över gården, planerade föräldrarna att sälja den och själva flytta in där Jan-Olof bott. Han hade därför tvingats flytta efter att lånet betalats tillbaka. Detta trots löftet om att få bo kvar till döddagar.

Lo-Johansson, Ivar: Pubertet, Månpocket, 1978

Betyg 3