I ”Den första klunken öl och andra små njutningar” (1997) kåserar den franske författaren Philippe Delerm kring olika mer eller mindre vardagliga företeelser (exempelvis att åka på ett gammalt tåg, läsa på stranden eller höra en nyhet i bilen) som han tycker är värda att lyfta fram därför att de skänker livet en extra krydda. Det är i huvudsak korta beskrivningar som det är fråga om här: 34 företeelser avhandlas i en rasande fart över bokens totalt 85 sidor. Detta leder tyvärr till att författarens beskådanden, i negativ bemärkelse, känns en aning snuttifierade.

Ett annat problem har att göra med begreppet njutning. Vad som är njutningsfullt för en person behöver nödvändigtvis inte var det för en annan. Jag tycker t.ex. inte (i motsats till Delerm) att det är särskilt härligt eller njutningsfyllt att ringa från en telefonkiosk. För egen del tycker jag att det är betydligt härligare att en novembermorgon kliva upp ur sängen och beskåda årets första snötäcke. Eller varför inte att mötas av den ljuvliga doften av gamla böcker när man kliver in i ett antikvariat? Som ni förstår är njutning (eller snarare det som framkallar njutningen) någon högst subjektivt. Trots dessa små invändningar är det inte alls ointressant att läsa Delerms lättsamt subjektiva betraktelser – det kan ju faktiskt vara så att läsningen av denna bok startar en tankeverksamhet som leder till att man som läsare får upp ögonen för några andra av vardagens små guldkorn. Och det kan ju vara värt en hel del.

Hursomhelst, att läsa Philippe Delerms ”Den första klunken öl och andra små njutningar” var inte något som gav mig någon större njutning. Inte eller obehag. Betyget blir därför en rak tvåa.

Betyg 2