Förut var den här helt klart den sämsta boken av bredow enligt mig, för jag tyckte inte att den hade samma lätta känsla och självklara karaktärer, dessutom handlade det lite för lite om kärlek, som brukar vara det hennes böcker i stort sett bara handlar om. Nu det var väl två-tre år sedan jag läste den här boken men nu när jag faktiskt bestämde mig för att ge den en ny chans så gillade jag den faktiskt lite mer. Den var aningen kort, hade hon skrivit den längre hade det kunnat handla mer om kärlek än att vara en bra kompis typ. Tycker däremot den är värd att läsa, den är en stark treabsvag fyra.