Fjärde och avslutande delen i Romen om Olof. Med ”Slutspel i ungdomen” avslutas alltså romansviten om Olofs uppväxt 1910-talets norrbotten. Olof engagerar sig nu aktivt i arbetarrörelsen - han deltar i förstamajdemonstrationen, läser kampdikter på föreningsmöten och blir vald till vice sekreterare i fackföreningsklubben. Han träffar också flera flickor med vilka han har kortare kärleksaffärer. Kortare perioder av sysslolöshet varvas med diverse anställningar som bl.a. elektriker, målare, järnvägs- och industriarbetare. Han är med om att organiserar arbetarna och försöker, utan att lyckas, genomdriva två strejker. Vintern 1918 kommer så äntligen freden och Olof beslutar sig för att bege sig till Stockholm för att där skapa sig en framtid. Han tar för andra gången farväl av fosterföräldrarna och vandrar bort mot det södergående tåget…och han känner ångest.

Bokens höjdpunkt utgörs av ”Sagan om de själiska nöjenas och den andliga flärdens land eller Möte med Spanjorskan” där Johnson (som han beskriver det i efterordet) tar en omväg kring verkligheten i drömmens form. Denna saga uppvisar tydliga likheter med Strindbergs ”Ett drömspel” såtillvida att den i likhet med Strindbergs alster antar drömmens osammanhängande men skenbart logiska form där allt är möjligt. Efter att ha läst samtliga fyra delar i Romanen om Olof tycker jag mig märka att Eyvind Johnson under skivandets gång utvecklats som författare: berättartekniken förfinas allteftersom samtidigt som de två sista delarna känns mer genomarbetade än de två första. ”Slutspel i ungdomen” utgör därmed ett värdigt slut på en i stora stycken mästerlig romansvit.

Betyg 5