Vilken märklig liten bok! En vanlig regel för författare av mer litterära verk är att man inte skriver saker och ting på näsan på folk, utan att dessa tonar fram genom skildringar av olika situationer och möten. Den här regeln bryr Deirdre Madden sig inte det minsta om. Visst finns det en hel del skildringar och dialoger, men hon varvar dessa med både svepande överblickar och psykologiska förklaringar
Boken handlar om ensamhet, en ensam kvinna som gifter sig och förblir lika ensam ändå. Paret får två döttrar, lika ensamma de två. Alla som de umgås med verkar bära på sin ensamhet. Språket och stämningen är lågmäld, det här är en tyst liten bok om ensamhet.