I Ur i Mesopotamien dyrkades ursprungligen kvinnan. Här upphöjdes kvinnligheten och grödan till gudomer. Fruktbarhetskulten och den öppna och realistiska synen på sex är något som står i direkt proposition till Abrahams ökenvärld där mannen är fulländad och kvinnan ses som skapad från mannen. När Abraham tog Sara från Ur som hustru var han medveten om att hennes styrka inte skulle ses med blida ögon i klanen. Sara är stark. Hon känner till medicinska lösningar för unga flickor som ännu inte är redo att föda barn. Hon hjälper de utsatta men utsätts själv för spott och spe eftersom hon inte passar in. Åren går och Sara får inga barn. Män som kvinnor anser att det är Guds straff för att Sara är högmodig och inte respekterar Abrahams gud. Långt långt senare, när Sara för länge sedan slutat ha månadsblödningar blir hon gravid med Isak. Men Isak konkurrerar med slavkvinnan Hagars son Ismael som är den förstfödda sonen och därmed äger rätt till Abrahams arv. Konflikten mellan de båda kvinnorna leder till historiska aldrig oavslutade stridigheter.....

Marianne Fredriksson har gjort det, Norman Mailer likaså. Och nu skriver också Anita Goldman en roman med utgångspunkt i en biblisk historia. Goldman lever dagligen i striden mellan Ismael och Isak. För enligt Bibeln och Koranen är det detta som striden om Israel/Palestina egentligen handlar om. Den förstfödde är den som skall ärva sin fader. Ismael är den förstfödde, men tvingas tillsammans med sin moder Hagar ge sig ut i öknen (för att dö?), eftersom Isak skall vara Israels rättmätige arvtagare. Så lyder Bibelns ord, men inte Koranen, som hävdar att eftersom Ismael är den förstfödde arvingen till Abraham är det han - och hans folk (det palestiska folket) som är rättmätiga arvtagare till Palestina.

Men egentligen handlar denna bok inte om Isak och Ismael. "Den sista kvinnan från Ur" handlar i grund och botten om kvinnans torftliga ställning och hennes kamp mot mannen. Kvinnorna lierar sig med det system de är uppvuxna med. Och i allas fall utom i Saras, är denna ställning låg och förkastlig. Ändå väljer kvinnorna att se ner på den starka kvinnan som står för respektibilitet och utvecklade förmågor. Bokens mönster går lätt att överföra till vilket västerländskt land som helst. Kvinnor väljer hellre att hacka på varandra, än att hjälpa varandra att ta sig ur en mansdominerad omvärld. Liza Marklund har tillsammans med en medförfattare gett ut en bok som handlar om precis det här; nämligen "Det finns en plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". Det är lätt att se likheterna när man läser "Den sista kvinnan från Ur" utifrån ett politiskt perspektiv. Gör man inte det, så är det ändå en fantastisk och berörande historia som Goldman målar upp. Boken får en stark fyra. Den är bra på så många olika sätt och kan läsas om många gånger.

Betyg 4

En klassiker, bör bara läsas!

Betyg 4

Jag älskar böcker från bibelmiljön. Historien om Sara och Abraham berättar Anita Goldman här på ett sällsynt vackert språk och beskriver karaktärerna och tiden så malande att man kan se öknen, tältarna, kläderna och månen framför sig och känna den stora hettan. Men sedan är det också mycket annat i boken, Elin Leticia fick det så bra i sin recension. Romanen rekommenderas varmt, man kliver in i en annan tid och tankarna väcks. Ja, en klassiker, som sagt.

Betyg 4