En gång var nionde år öppnas porten mellan vår värld och Ön. Ön har många namn, där Avalon är ett av de många. Här på ön härskar trollkarlar och häxor. Kungaparet är strävsamma och ärliga, men sedan deras unga son rövades bort av en elak och självisk rik baronessa på andra sidan porten (i vår värld) har inget varit sig likt. Nu har nio långa år gått och trollkarlsvärden gör sig redo för att hämta hem sin prins. Oturligt nog visar det sig att prinsen är otrevlig, elak och jättekorkad. Men trots det ger räddarna inte upp.....

J.K Rowling var inte först! Miljöerna i böckerna om Harry Potter är tydligt inspirerade av Eva Ibbotsons böcker. Ibbotsons karriär som spökskrivare (kul kul) började när hon berättade spökhistorier för sina barn och upptäckte deras starka dragning efter de övernaturliga. Hennes böcker liksom Rowlings handlar ofta om föräldralösa barn som är omedvetna om sitt magiska ursprung. Och liksom i Rowlings böcker figurerar mängder med osannolika varelser. Vi möter jättar, trollkarlar, skumma sällskapsdjur, snälla häxor och djurplågare (som dock alltid får ett straff i slutändan). Eva Ibbotson är humanist och hennes berättelser handlar ofta om udda varelser som inte riktigt passar in i samhället (oavsett om det är ett spöksamhälle eller vårt "civiliserade"). Hemligheten bakom författarinnans framgångar är troligen hennes tydliga respekt för barn, djur och miljö. Dessutom är hennes böcker rysligt roliga med knorr på slutet. "Hemligheten på Perrong 13" får en trea i betyg av mig. Den passar bästa för barn i mellanstadieåldern.

Betyg 3

Denna bok läste jag när jag var 11, jag fastnade för den direkt. Har precis läst om den för första gången sen dess. Mysig. Jag gillar Ibbotsons beskrivningar och roliga detaljer. Det är dock lite för lätt att förstå hur det hela ska sluta - även om jag förstås visste redan innan jag började läsa.

Betyg 3

Häftig å läsa:D:D

Betyg 4