Zola använder sig av en strejk som bryter ut i ett gruvsamhälle i Norra Frankrike, där 12 000 arbetare vägrar gå ner i gruvorna pågrund av de dåliga förhållandena. Arbetarna som redan är missnöjda med lönerna och förhållandena i gruvan och att de utnyttjas får dessutom veta att lönerna ska sänkas pågrund av att bolaget hamnat i en svacka och att aktieägarna måste få sin utdelning till vilket pris som helst.
Den nyanställde Etienne Lantier som gjort sig populär accepterar inte de nya villkoren och han snart allt fler röster med sig, en strejk bryter ut och varar tills den brutalt slåss ned av gruvägarna som har både militären och myndigheterna på sin sida.

Inga pengar har sparats, de få slantar som blir kvar slösar männen på krogarna eller så betals en del av skulderna om det inte återigen är så att pengarna inte räcker till brödet.
Alkohol och flickor som hoppar en ny älskare varje natt eller fruarna som bedrar sina män är skvallret som sprids när kvinnorna träffas.

Det är ur arbetarens perspektiv som Zola skildrar, och blir nästan levande när vi följer slavarna ner i gruvan eller befinner oss på krogen efter arbetet för att ta en öl. Tyvärr kan bli uttråkas emellanåt pågrund av de många beskrivningar som upprepas gång på gång, men ändå en storslagen roman med ett spännande tema som man några fåtal gånger måste lämna romanen ifrån sig för att få skratta ut, tydligen är humorn inte okänd för Zola som är mera känd för sina råa skildringar.

Betyg 4