Barbara Tuchman är en av de främsta populärhistoriska författarna i världen. Denna amerikanska, död 1989, vann två gånger Pulitzerpriset för sina historiska verk som spänner över det mesta från 1400-talets Frankrike, över den amerikanska revolutionen i slutet av 1700-talet till första världskriget och slutligen Vietnam.
Det stolta tornet, som utkom 1966, handlar om upptakten till det första världskriget. Genom att ingående beskriva ett antal statsmän och kulturpersonligheter under tiden 1890-1914 får man en mycket god överblick över de strömningar och de beslut som ledde fram till detta förödande krig. Talmannen i USA:s senat, Thomas Reed, den tyske kompositören Richard Strauss, engelske premiärministern lord Salisbury, den franske socialisten Jean Jaurès m fl porträtteras lysande. Framväxten av socialistiska och anarkistiska rörelser, fredskonferenser och konfrontationer skildras ingående. Och det blir aldrig tråkigt.
Biografierna gör åtminstone mig nyfiken på mer, och det är lätt att bli imponerad av hur fördomsfritt Tuchman beskriver såväl militärer som anarkister, adelsmän och politiker.
Invändningar? Inga. Boken är på typ 600 sidor men går fort att läsa och tyngs i mycket liten grad av teknikaliteter och namnrabbel. Historia när den är som allra bäst.