Drygt 1000 år efter Snorre Sturlason kommer hans tronarvinge och tar hans plats… Nåväl, en kanske något pretentiös presentation av denna opretentiösa och charmiga vikingasaga på vers. Men utan tvekan går Christoffer Gottberg Jakobsson i den gamle skaldens fotspår när han berättar historien om Ygg och hans 36 vikingabröder som ger sig ut för att supa, slåss och bråka – vinna ära, berömmelse, rikedomar och ett och annat kjoltyg.
Vad annat kan man säga om denna lilla pärla än att den skrivits med stor berättarglädje, mycket kunskap om tidsandan och språket och en tidstypisk humor som ofta får en att skratta till.
Det som dock drar ner mitt betyg en bra bit är själva verssmidet. Det är ett stort projekt att skriva en hel bok på vers – och jag kanske ställer för höga krav på en versmakare – men jag tycker Christoffers verser har för många skavanker för att ge mig den njutningsfyllda läsning som välgjort versdiktande kan ge. Rytmen haltar i både antal stavelser och betoning av ord – vilket ständigt stoppar upp flödet. Och ofta känner jag att rimmen ligger farligt nära gränsen till nöd, och ibland även på fel sida av den gränsen. (Nej! "är” rimmar inte på ”vänner” oavsett hur man uttalar det.)
Dock skvallrade många rader och rim om en stor diktarglädje samt mycken fyndighet och talang. Så nog är det en stor versmakare i Christoffer, men han bör – i min mening – ställa lite hårdare krav på sig själv.