Mirabelle är en oansenlig flicka, utan något egentligt socialt umgänge. Hon har någon som kanske skulle kunna kallas pojkvän.
Hon lever ett tillbakadraget liv, där frånvaron av depression - vilken mediciner räddar henne från - är hennes livsmening.

En dag visar den medålders miljonären Ray Porter intresse för henne. Han dras till hennes bräcklighet och skira kvinnlighet, men har inga som helst avsikter att ge sig in i något mer än bara en tillfällig relation. Detta anser han sig vara mycket tydlig med.
Men så fungerar inte känslor. Självklart blir det fnurror på tråden. De är ämnade att betyda något mycket mer för varandra. Frågan är bara vad.

Steve Martin har jag höga tankar om. Som personskildrare och manusförfattare, men framförallt som komiker. Shopgirl var dock för mig ett stort: "Jaha".
Nedtonad till nästan inget, och med en tröttsam övertydlighet i det lilla som finns att berätta - blir Shopgirl en särdeles ointressant historia.
Steve Martin inte bara redogör för karktärernas alla känslor, syften och tankar - utan också mer eller mindre varför han redogör för dessa. På slutänden finns det inte mycket kvar för mig som läsare att lista ut själv.
Boken innehåller ett par, något mer gripande tillfällen, men de försvinner i den stora, sega mängden av jasså-massa.

Uppläsaren Rachel Mohlin verkar ha uppfattat boken ungefär som jag, då det låter som om hon sitter och tänker på något helt annat när hon läser in. Med en skådespelares rutinerade autopilot plöjer hon sig igenom de 5 timmarna som ljudboken sträcker sig över - och lyckas inte på något sätt lätta upp bokens svagheter.

Betyg 2

Jag tyckte boken var bra. Den handlade om väsentliga saker men samtidigt på ett humoristiskt stadium. Jag gillade att de flesta av karaktärerna hade tydliga problem, ofta psykiska sjukdomar eller början till sjukdomar. Jag gillar författarens lite knepigare ord val som han väljer att använda ibland men boken blir i alla fall väldigt lättläst och behaglig. Det enda som störde mig hade egentligen inget med boken att göra, utan mer med författaren att göra, han verkar skriva om sig själv, för en av huvudpersonerna är identisk med honom. Men det är absolut inte den bilden jag har haft av honom tidigare.

En tilltalande händelse som jag speciellt minns är när en av huvudpersonerna, Mirabelle, är på besök hos sina föräldrar. Hennes far var med i Vietnam kriget och har efter det blivit mycket känslokall. Men en kväll hörde Mirabelle sin far gråta. Det tyckte jag var en speciell händelse, för den var väldigt känslomässigt laddad. Men som vanligt bör man läsa boken, för att förstå emotionerna lite bättre.

Texten handlar framförallt om Mirabelle som är omkring 30 års ålder. Hon är mycket känslosam och lider av en depression, vilket hon äter farmaka för. Hon arbetar på en handskavdelning som ligger i ett stort varuhus, men föredrar att kalla sig för en konstnär, för ibland målar hon.
En annan huvudperson är Ray som är omkring 50 års ålder. Även Ray har svårt att hantera sina känslor och han har mycket svårt att förstå sig på kvinnor och deras känslor. Ray Porter är miljonär men också väldigt ensam och förvirrad. Mirabelle är ett sätt för honom att dämpa ensamheten. Andra beskrivningar av honom är att han är pedant och att han gärna inte snålar på sin tid. Ray ser endag Mirabelle på handskavdelningen, då han blir mycket förtjust i henne bestämmer han sig för att bjuda ut henne på middag. Mirabelle och Ray bygger upp ett förhållande.
Andra personer som har mindre roller är den omogna Jeremy som är en gammal flamma till Mirabelle. Jeremy följer med band på turnéer för att hjälpa dem med ljudsystemet.


Ytterligare en annan är Lisa, som är Mirabelles ärkerival, men också raka motsatsen. Lisa är framåt och lösaktig, medan Mirabelle är tillbakadragen och känslomässigt försiktig. Lisa och Mirabelle är kollegor och konkurrerar mot varandra inom de flesta grenarna, helt säkert är att Lisa garanterat tävlar mot Mirabelle.
Boken handlar även lite om Mirabelles två bästa vänner, som är svekfulla och ofta ”glömmer bort att ringa”

Ray och Mirabelle ändras på liknande sätt under tidens gång, de lär sig att visa känslor på ett högre stadium. De utvecklar både vänskapliga och passionerade känslor till varandra. Även Lisa ändras och förstår att hon inte kan fortsätta vara så lösaktig som hon har varit. Jeremy växer upp och uppfyller sina drömmar.

Jag tror att Steve Martin vill sända ut ett budskap som säger att man kan ändra på sig oavsett bakgrund. Novellen handlar som sagt mycket om känslor och psykiska problem. Han försöker tala om att relationer aldrig är lätta och att känslor är svårtydda. Jag tror även att han försöker visa att alla människor har psykiska svagheter och att det inte är något att skämmas över.

Boken är framförallt riktad mot vuxna, men kan absolut läsas om ungdomar. Jag tycker att psykiska problem, känslomässiga problem och relationer är aktuellt för alla, oberoende av om man är femton eller trettiofem år gammal.

Betyg 3

Boken handlar om Mirabelle som jobbar på handskavdelningen i ett stort varuhus, om hennes ensamhet och depression. Trots det är boken inte alltför tung utan lättläst. Tyvärr tycker jag inte boken ger så mkt, svårt att bestämma mig för om den är värd en 2a eller 3a.

Betyg 2