inte fullt så vild som Pippi - men lika rolig

Betyg 5

Madicken var min idol som liten

Betyg 4

Sagorna om Madicken - flickan som får sina infall lika fort som en gris blinkar – har alltid legat mig varmt om hjärtat.
Med sina tokiga upptåg trollband hon mig redan i barndomen.

I denna bok hoppar hon med ett paraply från vedbodtaket och får en ordentlig hjärnskakning. Lillasyster Lisabet pillar in en ärta i näsan och i sällskap av Madicken får hon gå till doktor Berglund. På vägen träffar de Mia och Mattis. Ett stort slagsmål bryter ut och en trasig Madicken blir även hon patient hos doktorn.

5-åringens kommentar: Bra. Madicken hoppar från taket med paraply.

Betyg 4

Min älsklingsbok av Astrid Lindgren! Madicken har en förebild i verkligheten, jag läste att det var Astrid Lindgrens bästis som kallades för Madicken (fast hennes riktiga namn var Anne-Marie, inte Margareta).

Madicken bor på Junibacken, tillsammans med pappa Jonas, mamma Kajsa, lillasyster Elisabet, pigan Alva, hunden Sasso och katten Gosan. Sen (i "Madicken och Junibackens Pims") får hon en lillasyster till som kallas för Kajsa efter mamman.

Madicken är en livlig flicka som har många tokiga infall, men hon har ett bra hjärta och kan inte tåla orättvisa – därför är hon så älskvärd. Hon blir rasande ibland, men alltid med rätt! När hennes klasskamrat Mia får stryk av rektorn är Madicken den enda som vågar protestera.

Boken är lättläst och välskriven och det som jag jag älskar är att författaren avstår från svart och vit – det finns ingen karaktär som är bara bra eller bara elak. Galningen Lindkvist är farlig men man tycker synd om honom, borgmästarinnan är elak men duktig, farbror Nilsson är en supare som inte jobbar, men han är alltid snäll mot Madicken och Lisabet.

Min "hjälte" i boken är den 15-åriga pojken Abbe Nilsson som jobbar hela dagen och klarar sig fast hans mor och far är så ansvarslösa.

Tyvärr är det två problem – det första är Lisabet, Madickens lillasyster. Hon är inget trevligt barn – drar katten i svansen, biter huvudet av Madickens chokladfigur och kan inte be om förlåtelse ens. Hon är nog lydig, men inte snäll - hon har inte Madickens bra hjärta.

Det andra problemet är “Alva på bal”! Familjens piga Alva är med på en bal – det var mammas idé och pappa med sina sociala ambitioner är stolt på sin frus infall. Men allt går fel – borgmästarinnan är chockad att träffa en piga på sin fina bal och hon pratar med herrarna – de får inte uppbjuda Alva! Ingen vågar protestera och Alva blir inte uppbjuden hela kvällen. Visst är gästerna elaka mot henne, och jag vill inte försvara dem, men: Det var nog möjligt att förutse folkets reaktioner och familjen – som känner borgmästarinnan – borde ha varit beredd på något sånt. Varför utsätter de Alva för en sådan fruktansvärd situation? Jag tycker faktiskt att familjen MISSBRUKAR Alva för att visa sina sociala idéer, men de struntar i hennes känslor.

Det var alltså två saker i boken som jag tyckte illa om, betyg 4 – annars hade det blivit betyg 5.

Betyg 4

Madicken var en av mina absoluta favoritböcker som barn.Jag ville ha en likadan klänning och se ut som hon,det var helt enkelt ett fullständigt barnparadis denna lilla flicka levde i.Även om det fanns små korn av misär och fattigdom även i Madickens lilla idylliska stad.
Fattiga,brutalt ärliga och vassa Lus-Mia och charmige spjuvern Abbe Nilsson och hans föräldrar tillexempel.Farbror Nilsson dricker gärna lite för mycket,det blir hustrun och sonen som får dra in den större delen av inkomsten och det gör de genom att sälja kringlor på stadens marknader.Skuldindrivarna knackar ofta på stugdörren och mor och son kämpar på medan fadern kommer hemrumlande från krogen på kvällarna,om han nu inte sitter och ojar sig över livets orättvisor förstås.
Men det var aldrig "för mycket",det var fortfarande ett paradis.

Madickens pappa är redaktör på stadens tidning och han är "socialist".
Han hyser,trots att familjen bor i ett stort fint hus med lummig trädgård och dessutom håller sig med egen husjungfru,ett stort medkännande för de mindre lyckligt lottade.
Som Nilssons.Madicken umgås gärna med sonen Abbe som alltid får henne att skratta och som hon nog är lite förtjust i.
Trots att Madickens mamma och jungfru Alva inte är helt förtjusta i familjen Nilsson och i Madickens besök där.Men som tur är finns pappa där och berättar för Madicken att det är viktigt att man vet att alla människor inte har det lika bra men att de ändå är lika mycket värda.
Mamma är för all del elegant och sval,men ändå inte en kall eller otillgänglig Ingmar Bergman-mamma ur övre medelklassen.Hon spelar piano,strosar i trädgården,spelar spel med barnen och sköter de sociala konvenanserna.
Alva är temperamentsfull och lojal(lite som en extramamma åt Madicken och hennes busfrö till lillasyster;Lisabet),lite smått förälskad i stadens sotare,trots att han är gift och har fem barn.Men stilig är han allt.
Ibland blir Alva familjens sätt att uttrycka sin sociala medvetenhet inför sina egna sociala jämlikar,tyvärr.

Som vuxen är det inte alltid helt lätt att hålla cyniska tungan i styr ibland,men faktum kvarstår:Madicken är en underbar bok om ett underbart och svunnet barnparadis där bekymmer och fattigdom kanske finns,men lyckligtvis aldrig svärtar ner.
Det är ju trots allt en barnbok vi talar om.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Fast jag nu är vuxen, så älskar jag fortfarande "Madicken". Detta är tveklöst Astrid Lindgren när hon var som allra bäst, med en barnvänlig men ändå realistisk skildring av livet i en småstad på 1910-talet. Mitt enda klagomål är att Astrid vid det här laget hade börjat konsekvent använda "nyskapande" skriftspråksformer, som "mej" i stället för "mig" och "säjer" i stället för "säger". Och usch, jag har tyvärr svårt för det där. Men om vi bortser från det, så är detta en perfekt "barnbok".

Betyg 5