Action med spioneri och hemliga agenter har aldrig varit min tekopp, varken som litteratur eller på film. Men Dorothy Gilmans klassiska spionromaner med den mest orealistiska kuriren och senare hemliga agenten, Mrs. Emily Pollifax tillhör undantaget. Mrs. Pollifax är en pensionerad änka med barnbarn, blommiga hattar och medlem i trädgårdsföreningen. Hon arbetar också för Mr. Cairstars på CIA och i ett flertal böcker skickas hon ut på de mest fantastiska uppdrag runt om i världen. Böckerna skrevs under det kalla kriget och oftast förekommer det mängder av skumma östeuropeiska kommunister i böckerna. Bortsett från det tycker jag att böckerna har åldrats med värdighet.
I den här boken ska Emily, som nu lärt sig karate- hjälpa en kvinnlig dubbelagent som jagas av ett flertal skumma typer i Turkiet. Naturligtvis klantar hon till sig en aning och blandar sig i annat än det hon blivit instruerad att göra. Hon träffar en rad intressanta, mystiska individer, råkar ut för det ena mordförsöket efter det andra och hinner färdas genom halva Turkiet i en rasande fart innan bok är slut.
Att denna mulliga åldrande amerikanska med sina ständiga blomsterhattar på huvudet klarar sig ur den ena situationen efter den andra är ju helt orealistiskt. Men samtidigt är charmfaktorn stor och komiken är ständigt närvarande tillsammans med spänningen. Den är otroligt välskriven. Det känns verkligen som om jag var på plats genom Turkiet tillsammans med Mrs. Pollifax och det är inte alls en oangenäm upplevelse.
Kan varmt rekommendera dessa charmiga böcker!
Slutbetyg, en stark 4:a!