Utdrag ur boken:
Lotta rycker in som spåkärring på en basar. Farbror Torsten som trimmar dem i matematik kommer in.
"- Nå? sa han.
- jag ser siffror , sa jag grummligt. Massor av siffror.
- Jasså, sa farbror Torsten med ett litet överraskat tonfall.
- Jag ser också två ungdomar, en pojke och en flicka, och så ogräs.
-Hm.
- Duktiga barn, begåvade barn - kommer att gå långt här i världen.
- Hm, hm, sa farbror Torsten och böjde sig forskande fram emot mig.
Jag nästan klämde näsan platt mot kristallkulan.
- Var snäll mot de där ungdomarna, sa jag. För många siffror förstör glädjen. Låt dem vara unga och lyckliga...
Jag tystnade, men ville inte se upp.
Då kände jag en liten vänlig klapp på mitt nedböjda huvud och hörde ett litet roat skratt.
- Jasså, du är spåkärring nu, lilla Lotta. Du har många järn i elden, du. Men välkommen i morgon så ska vi plugga matte."