Boken känns lite lång, fast hon lyckas hålla kvar intresset ända till slutet. Hon börjar med de första barndomsminnena och slutar lite före hon gifter sig med Paul vid 34års ålder. Hon stannar inte så länge vid enskilda händelser utan fortsätter hela tiden vidare utan att verka begrunda det hela mer. Trotts att hon skriver som om hon som vuxen berättar om sin barndom så får man sällan riktig klar bild av vad hon i dag som vuxen tycker om många de ämnen som hon berättar om.

Jag gillar språket i boken, det är verkligen lättläst, och jag ville aldrig lägga ifrån mig boken innan den var klar. Den väcker många tankar och frågor som nog berör de allra flesta. Trotts att hon många gånger berättar om mycket tragiska saker som hon varit med om, så känns boken aldrig jobbig att läsa, kanske på grund av att hon sällan beskriver sina känslor så ingående.

Boken känns lite som om det egentligen är flera olika böcker. En som handlar om hennes barndom och vägen in i vuxenlivet. En som handlar om hennes engagemang i kampen mot landminor (eller en kamp för att hitta mening med livet). Och den sista och enligt mej tråkigaste hennes kärlek för Paul.

Betyg 3