Några år för sent men här kommer det:
Det tjatiga ämnet dokusåpor förstås.En sådan ska nämligen spelas in i Tanumshede,och den heter Fucking Tanum.Några år för sent för att ha något nyhetsvärde.Och som förr är karaktärerna stereotypa(avsiktligt?),dokusåpadeltagarna kallas vid smeknamn som Barbie och därmed är deras personligheter så gott som färdiga i läsarens ögon.
En silikonbröstad,föräldralös tjej,en självskärande läkardotter i desperat behov av den uppmärksamhet föräldrarna inte ger henne,en vulgokille som bara snackar sex,slåss,tafsar på småtjejer och vill festa,Stureplanskillen som lever i skydd av sina pengar,Idol-wannaben och så vidare.
Alla dessa "typer" är egentligen trots sina olikheter bara olyckliga och i behov av just en osund uppmärksamhet.De mår egentligen dåligt och saknar något fundamentalt.Samtliga placeras ut på olika arbetsplatser på orten och nyfikna ortsbor strömmar till för att på amatörers orutinerade vis titta rakt in i de uppsatta kamerorna och få en pratstund med kvasikändisarna.Men b-kändisarna vet förstås att den som gör misstaget att titta in i kameran redigeras bort.
Det sups,svärs och knullas,inget nytt för den som sett ett avsnitt av Big Brother.Fast här inträffar ett mord förstås...en av deltagarna hittas död i Sope-Leifs(verklig Fjällbackapersolighet tydligen)bil.
En lesbisk kvinna,som genast känns igen av poliserna som en lokal affärsinnehavare,dör dessutom i vad som ser ut att vara en singelolycka,hon doftar sprit och saken tycks klar.Självmord?Nja,skadorna i hennes hals talar emot det.Dessutom var hon död redan när bilen kraschade.
Erica är nybliven,smått förlossningsdeprimerad mamma till en dotter och får dessutom ta hand om ännu mer deprimerade systern Anna(och hennes två barn)som äntligen blivit kvitt sin misshandlande make Lucas.
Dan,som vi fick stifta bekantskap med redan i första boken Isprinsessan,räcker ut en räddande hand åt henne efter att Erica bett honom om hjälp att få ut systern ur mörkret i det tillbommade rum där hon tillbringat mycket av sin tid sen maken dog och mycket riktigt,mörkret lättar en aning.
Eller rättare sagt,det lättar mycket och snabbare än ögat.På bara några dagar är den tidigare nästan självmordsbenägna Anna full av sprudlande glädje igen och hjälper med liv och lust Erica med hushållsbestyr,hämtar barn på dagis och planerar Ericas och Patriks stundande bröllop.
Vi får också veta att Erica tjänar "dubbelt så mycket" som sin polismake,gör författare av biografier(eller ens deckare) verkligen det i Sverige om det inte är frågan om Liza Marklund,Jan Guillou eller Camilla Läckberg?
Läckberg levererar gott,snabbkonsumerat tidsfördriv och småstadsmys mitt i mordeländet,och det är främst där vi har hennes försäljningsstyrka.Människor som egentligen tycker att riktiga kriminalromaner är för "otäcka" gillar säkert Läckbergs familjemys.
Dialogen är tyvärr ofta en återvändsgränd.Mellan huvudpersonerna leder den sällan någonvart utan består i små klyschiga kommentarer,skämt och krystade skojigheter mellan Dan/Anna/Patrik och Erica.Antagligen ska det ge en familjär stämning,men man blir bara otålig och vill vidare i handlingen.
En skildring av hur Erica och Anna väljer brudklänning blir tillexempel för lång och sötsliskigt gullig när syskonkärleken florerar mellan tårarna som Erica fäller över sina graviditetskilon i provrummet.
Annas hår står som en gloria runt hennes huvud i solskenet och plötsligt ser Erica hur vacker och lik deras mor hon är.Och så vidare.
Världen a´la Läckberg är egentligen inte ett dugg komplicerad utan väldigt enkel att bli lycklig i om man bara gör rätt prioriteringar.Det vill säga familj,yrkesliv och småstadsliv.Gärna i den ordningen.
Läckberg är ingen stor författare.Jag tror att de som tilltalas av hennes sätt att skriva tycker om just det som jag stör mig en aning på,det vill säga huvudpersonernas enkelhet,godhet och fokusering på de traditionella familjevärderingar som lyser igenom trots att Läckberg då och då klämmer in ämnen hon säkert fasar för egentligen;som homosexualitet,kvinnomisshandel och barnlöshet.
Att det är "svårt att gissa mördaren" gör inte en bra deckare.Psykologin är mycket viktig,eller borde vara det,i just en genre där man behöver en nyanserad psykologi.