Jonas och Mia och Lotta bor i ett gult hus på Bråkmakargatan, och de har så roligt hela dagarna, så det finns väl nästan inga barn som har så roligt. Fast Lotta är envis som en gammal get, säjer pappa. Och hon har så mycket idéer, säjer morfar. Tänk, en gång tog hon och hängde upp sina plättar på grenarna i ett träd, så att de satt där och fladdrade för vinden. Lotta bet i dem när hon blev hungrig. Jag leker att jag är ett litet lamm som betar löv i skogen, sa Lotta. Ja, Lotta leker nästan jämt, och det gör Jonas och Mia också.
En dag när Lotta nyss hade fyllt fem år vaknade hon på morgonen och var arg redan från början. Och så kom mamma och ville sätta på henne en jumper som kliade och stacks. En dag som börjar så avigt kan väl inte bli trevlig – eller kan den det?