I efterordet stod det att man skulle vara vaksam på varje ny rad och att detta var en elliptisk reseskildring som egentligen var en fullständig inblick i Mandelstams politik, poesi och filosofi.
Jag håller med om allt detta och kunde inte ha sagt det bättre själv (såklart).
Jag har ett ambivalent förhållande till boken. Antagligen för att min koncentration då jag läste den inte var hundraprocentig, vilket den nog måste vara om man skall få ut någonting av boken.
Det är även uppenbart att Mandelstam kryddade sin text med (inte symboler för det trodde han nog inte på) men med antydningar och referenser till det ryska samhället. Dessa referenser är jag inte helt med på eftersom jag inte är uppvuxen i ryssland...
Bra, men komplicerad och krävande.