Boken börjar med att man får veta att någon är död. SEdan börjar berättelsen om med att Statsrådet och adjunkt Persson har tagit in på hotell. Tanken är att Persson ska bo på hotellet medans statsrådet är på Harpsund om dagarna och jobbar. Redan i första kapitlet bjuds på lite humor. Statsrådet har ju hamnat i regeringen på ovanligt udda sätt och hans kollegor undrar om han verkligen är socialdemokrat. De har bestämt sig för att ta reda på det. "Från dessa samtal kom statsrådet piggt och klarögt som ett barn från morgonens lekar, men inkvisitorerna gick dädan, bleka och förvirrade och med vitt skilda uppfattningar. Industriminister ansåg sig ha fått sina gamla misstankar att statsrådet var högerman bekräftda, försvarsministern hävdade att han blotta rent vänsterextremistiska böjelser medan utbildningsministern inte funnit något alls och gissade på Folkpartiet."
Det jag gillar mest av allt med böckerna om statsrådet är att det är ett tydligt persongalleri. Även i denna är det det. Ett bridgegäng samt några nära anhöriga till den giftmördade mannen. Allt utspelar sig i ett litet samhälle i Södermanland, tydligen drygt en timme med bil från Stockholm samt nära till Harpsund. Man får känna doften av syrener, dynga och hårvatten. Rikshunden får vara med på ett hörn, han förstör bevismaterial och anfaller Persson.
En bra deckare, men inte mer. Inte särskilt spännande heller. Kanske första gången man läser den men nu har jag läst den några gången innan jag skrev recenssion. De andra i serien är bättre tycker jag.
En kul grej är att Bosse Ringholms nämns. "...Tro mej, ingen har uträttat så mycket för att motverka socialismens utbredande i det här landet som detta bolag. (Systembolaget) Han funderade. Det skulle i såfall vara Aftonbladet och Bosse Ringholm i förening."
Är det dagens Bosse Ringholms om nämns??