En kyligt välskriven bok om saknaden och sorgen efter ett mord. Boken inleds starkt med en begravning, där Viktors hustru Helena ligger i kistan - något som Viktor för övrigt inte är helt säker på, och kommer att betvivla starkare.
Viktors dominerande livsuppgift är att ta hand om och skydda sonen Igor. Skolan, staden, hyreshuset visar sig vara veritabla minfält, där fara, smitta och den förödande slumpen ligger på lur.
I skickliga övergångar skildras hur huvudpersonen tappar fotfästet, och hans själsliga och sociala förfall drivs till sin klimax.
Styrkan ligger i stor grad i att författaren kan ge en spänningsfylld och välskriven beskrivning av en tämligen banal och händelselös vardag, att tolka in externa faktor och stämma dem i samklang med Viktors sargade inre.
Peter Terrin är en fascinerande och lovande författare, och Blanko är väl värd att läsas.