"Judiths teater" är en relationsroman som sveper övr två generationer, på ett intrikat sätt.
Anslaget är utmärkt, författaren strör ut frön som man nyfiket väntar på att de ska slå ut, och fortsättningen lunkar på, tämligen intressant. Alfvén gör sina karaktärer levande, och de agerar trovärdigt. Men - och det kommer ett men - till slut blir det en enda relationssoppa av illtihop och jag vill bara skrika till karaktärerna att de SKA BÖRJA TALA MED VARANDRA! - Varför gör de inte det... Det blir för mycket till slut.

Det blir ändå en fyra, det känns sm en mycket genomarbetad roman, och hade det varit någon tvist mindre i förvecklingarna hade det kanske tom blivit toppbetyg!

Betyg 4