Ett par ungdomar befinner sig på landet under en weekend. Varje morgon kommer en av ungdomarna för sent till frukosten, varför de andra bestämmer sig för att spela honom ett spratt. Sagt och gjort, de köper in sju väckarklockor som de ställer på olika platser i pojkens rum. Sprattet misslyckas fatalt när pojken inte vaknar upp - någonsin. Han har blivit mördad och förgiftad. I rummet hittas ett brev som refereras till de sammansvurna "sju uren" och när polisen får veta bakgrunden, sätts stora spaningar igång...

Det här är en av de tidigaste Agatha Christie deckarna. Det visar sig både i språk och utformning. "De sju urens mysterium" följer inte de vanliga ramarna för "det tomma rummet", utan är en spionhistoria med en del roliga vinklar. Mest av allt liknar den en bättre Kittybok, varför den inte får något högt betyg av mig. Det positiva är relationerna, framför allt mellan hjältinnan Bundle och hennes envetna far. Dialogerna är skämtsamma och personkaraktärerna känns oftast både spontana och realistiska. Men historien är alltså en katastrof. När gåtan nystas upp har jag tappat intresset för länge sen. Intrigen är långt från genomtänkt. Boken får en tvåa av mig.

Betyg 2