De hängdas evangelium" har något oväntat över sig. Egentligen är ju historien spåningar i samma anda som "Da Vincikoden" med gastkramande konspirationsteorier rörande den bibliska historiens utformande av kyrkan. Men författaren till denna bok lyckas ändå sätta egen prägel på historien och ge den sådan driv att jag har svårt att lägga den ifrån mig. Från teologin känner man igen många av de detaljer som Karjel baserar boken på, gnosticism, q-källan och de koptiska dokument som grävdes ner i Nag Hammadi för att hittas under 40-talet. Dessa dokument har förändrat vår syn på den bibliska historien, men kanske inte i så stor mån som de "borde" gjort, varför konspirationsteorierna inte är helt hämtade ur tomma luften. Lika starkt sprängstoft som i "Da Vincikoden"s feministiska material erbjuder dock inte "De hängdas evangelium", författaren nöjer sig med att beskriva hur ett ursprungligt evangelie göms undan och avslöjar inget om hur detta evangelie egentligen var utformat. Detta tycker jag är till författarens gagn, eftersom ett avslöjande kunde varit att "visa monstret i skräckfilmen", tagit bort en del av läsarens egna fantasi runt nämnda ämne. Boken är skriven i Jag-form och har ibland en liten Filmnoir känsla, eller Mike Hammer om man nu vill vara lite lustig...
Jag tycker dock att "De hängdas evangelium" mest är läsvärd för att författaren inte gör anspråk om att uppenbara några gömda sanningar mer än att kyrkan försöker gömma undan de dokument som gör anspråk om att föra fram en annan kristendom än den vi lär i Nya Testamentet, (vilket på sätt och vis känns ganska självklart eftersom kyrkan alltid har tvingats välja spår för att kunna hålla sin lära ren och överskådlig). Jag kommer definitivt att läsa fler böcker av Karjel. Denna bok får en svag fyra.