När jag var fem dödade jag mig

”När jag kom hit var mrs Cochrane den första jag träffade. Hon kom och mötte mig vid disken där jag stod med mamma och pappa. Alla skakade hand utom jag. Jag hade händerna i fickorna. Knutna. Mrs Cochrane tog mig därifrån. Hon är ful. Jag spyr när jag tittar på henne och hon har långbyxor fast hon är gammal. Hon talar väldigt tyst till mig som om jag sover. Jag sover inte. Hon tog mig till min avdelning. Det finns sex sängar i den. Inga gardiner, inga mattor. Inga bord. Ingen tv. Det är galler för fönstren som i ett fängelse. Jag är i fängelse för vad jag gjorde mot Jessica.”

När jag var fem dödade jag mig är åttaårige Burts egen historia, skriven på väggen i Tysta rummet på barnkliniken. Det är en rolig, älskansvärd och upprörande berättelse om den svåra konsten att handskas med vuxna, och om att lära sig förstå livet och kärleken.

Medelbetyg: 2 (1 röster)