1897 lämnar en ballong Spetsbergen. Dess mål är Nordpolen. Ingenjör Andrèe menar, att man med hjälp av långa kablar och ett segel kan styra ballongen, men redan vid starten lossnar de långa kablarna (man har tydligen glömt att fästa dom ordentligt) och ballongen flyger iväg som en skadskjuten kråka. Vad som sedan sker ska förbli okänt i 33 år. Några dagar senare tar gasen slut och ballongen landar långt från Nordpolen.
För de tre expeditionsdeltagarna, Andrèe, Frænkel och Strindberg (släkt med författaren), återstår bara att svälja förtreten och försöka nå räddningen 30 mil bort. Tre månader senare dör de under mystiska omständigheter på en öde ö öster om Spetsbergen. 1930 hittas deras sista läger, kropparna, dagböcker och och fotonegativ.
2000: Trebarnspappan David Hempleman-Adams har utfört bergsbestigningens Grand Slam: Bestigit det högsta berget på varje kontinent. Vidare har han vandrat till Sydpolen, Nordpolen, den Magnetiska Nordpolen och seglat till den Magnetiska Sydpolen. Han är med andra ord en av dessa stackars knasbollar som älskar att uföra meningslösa bragder (bara nån vecka eller två innan detta skrivs, har en svensk bestigit Mount Everest och omkommit när han försökte åka skidor ner från toppen! Samtidigt lyckades en benlös nå samma topp!). Nu har David fått för sig att han ska nå Nordpolen med en ballong. Han har nämligen blivit besatt av den svenske ingenjör Andrèe. Men istället för att använda släplinor och segel, tänker han använda en annan metod: Hans ballong är en heliumballong som är innesluten i en varmluftsballong. Detta gör att han tämligen enkel kan få upp ballongen till exakt rätt höjd. Över radio kommunicerar han med en meteorolog som (tack vare vädersateliter???), exakt kan meddela honom på vilken höjd vinden till Norpolen råkar befinna sig. Eftersom vindarna ständigt skiftar, måste han hela tiden stiga och sjunka med sin ballong just den "våning" som vinden behagar befinnar sig på för tillfället. Parallellt med hans beskrivning av sin färd, skildrar hans spökskrivare Uhlig, Andrèes färd. Dessa avsnitt är skönlitterära, men är baserade på Andrèe-expeditionens dagböcker, brev och andra vittnesmål. Den delen är kanske den bästa och är rätt gripande. Här finns även en hel del torra fakta om de båda ballongfärderna. Britter älskar hjältar, bara dom behagar dö snyggt. Britternas kult av Lord Nelson och Robert Scott är välkända. Att en britt skulle känna samma vördnad för en misslyckad svensk polarfarare är kanske inte så konstigt och det är ganska rörande.
Boken är skriven med bra flyt och är ett måste för alla oss som gillar att läsa om polartrakterna och som gillar "pojkboksäventyr". Och för dom som gillar romantik: Den sorgliga romansen mellan expeditionsdelatagaren Nils Strindberg och Anna Charlier som förgäves väntar på sin fästman, upptar en stor del av boken och är riktigt gripande.
Ps. En bra bok för "Sydpolare" är Roland Huntford: "Scott & Amundsen". Det är en av de bästa böcker som skrivits om den något klantige britten Scott och den synnerligen erfarne Amundsen och deras berömda race mot Sydpolen.

Betyg 4