Spår förbi Kolonos från 1961 är en kluven och endast delvis sammanhållen berättelse som till en del beskriver författarens svårigheter med att på förlagets begäran fullborda romanen ”Minnas” tre decennium efter att den först publicerades. Svårigheten härom låg enligt Johnson i att placera det förflutna i det förflutna - gamla refuserade kapitel går inte med enkelhet att finputsa och därefter inlemmas i grundskriften: Det ogörliga ligger i att placera det förflutnas mönster i det förflutna när man som författare inte längre befinner sig där. Att detta är ett reellt problem har visat sig i en mängd olika sammanhang (som exempel kan nämnas George Lucas misslyckande försök med att i efterhand "förfina" sina gamla alster – det går inte eftersom upphovsmannen såväl som samhället har genomgått förändringar under den tid som passerat).

Hursomhelst, drygt hälften av ”Spår förbi Kolonos” utgörs alltså av de sedan tidigare utlämnade kapitlen från romanen ”Minnas”. Dessa (surrealistiska) kapitel handlar om himmelrik där den gode skäggbeklädde guden regerar i sitt himmelska slott, om ängeln August Lyra (en tidigare sjöman) som navigerar himlen och om den sömnige Per vid pärleporten samt ängeln Eufratos och dennes jakt efter ett jordklot som hela tiden tenderar att hamna på villovägar. Samtliga dessa kapitel, som är författade med en fullständigt sprudlande skrivglädje, erbjuder riktigt härliga läsupplevelser. Ett smakprov:

”När Den gamle hade sovit en stund vaknade han med ökad energi, satte sig bekvämt på sittmolnet och befallde fram Sveriges karta. Han räknade städerna där och betraktade intresserat vattendragens lopp mot havet och vägarna som ringlade härs och tvärs genom skogarna. Därefter vred han på knappen som släkte stjärnorna, hissade ner den lilla månen och tog fram sin långkikare. Han hittade snart Jorden, Sverige och ängeln Eufratos, som ännu knallade och gick mot sitt mål. Varde ljus på din väg tänkte mäster. Tack även för denna dag som kommer ropade Eufratos inställsamt mot himlen. Vädret såg ut att bli någorlunda hyggligt.”

Detta utgör alltså den ena halvan av boken ”Spår förbi Kolonos”, i den andra får vi istället följa författarens första resa till Grekland år 1961. När han äntligen kommer till detta land tycker han sig (genom all läsning) ha varit där förr. Genom sin sensibla inlevelse känner han att han redan besökt Aten - innan han fysiskt varit där. Johnson visar med dessa deliciösa reseskildringar prov på hela magnituden av sin begåvning och tar verkligen med läsaren på en hissnande resa till Parthenon, Mykene och Delfi. Det är svårt (och förvisso helt onödigt) att i efterhanda inbördes rangordna bokens två delar. Båda är nämligen fulländande mästerverk som tillsammans formar en helhet som känns magisk.

Betyg 5