Kära läsare!
Precis som handslag, husdjur och råa morötter finns det många andra saker som helst inte borde vara slippriga. Men i den här eländiga boken är jag rädd att Violet, Klaus och Sunny Baudelaire stöter på långt mer än sin beskärda del av slippriga ting under sin förskräckliga färd uppför - och nedför - en kedja av sälsamma och obehagliga berg.
För att bespara dig ytterligare obehag vore det bäst att inte nämna några av de frånstötande detaljerna i berättelsen, bland dem i synnerhet ett hemligt budskap, en kälke utan medar, en förrädisk fälla, en svärm snöknott, en illasinnad skurk, en trupp organisationstillhörande ungdomar, en ungfast form med lock och en överrumplande överlevande från en förödande eldsvåda.
Olyckligtvis har jag vigt mitt liv åt att utforska och dokumentera de föräldrarlösa barnen Baudelaires sorgliga historia. Men du har inga skäl att viga ditt liv åt sådanna saker, utan i stället låta den här slippriga boken glida dig ur händerna och ned i närmaste paperskorg eller djupa grop.
Med all vederbördig respekt,
Lemony Snicket