denna bok som jag anser vara ett av de vackraste, mest hänförande och mest originella verk har trots dessa egenskaper förblivit tyvärr ganska okänd för litteraturälskarna, och detta kan endast bero på att den inte är skriven av någon professionell författare. Leonid tsypkin som var läkare och en framstående forskare i medicin hade skrivandet som en hobby som denne tyckte var den mest svåra sysselsättningen, kanske berodde detta försvårande just på att denne ville hitta de perfekta orden, de vackra meningarna och ett formulerande som saknar stycke....
i denna korta roman finns överhuvudtaget inte alls många punkter, mindre än tio punkter finns placerade på dessa ca 200 sidor och därför är de flesta meningarna väldigt långa som övergår direkt till nya meningar med hjälp av bindeord som te x "och" och " men" och "fastän" och "eftersom" och "precis som" och "därför att" och "som om" och dessutom en hel del tankestreck.
Tsypkin skildrar i denna korta roman flera olika berättelser, dessa berättelser skildrar både nutid och det förflutna, med det förflutna syftar jag på Fedjas(dostojevskij) liv och sitt eget i nutid. Boken är således både en fiktiv form av dostojevskijs liv men också en självbiografi. I denna bok som är så vackert skildrat kan vi följa Dostojevskij personligen då denne fångar sin stora kärlek, hur denne försiktigt men säkert tar allt ett steg närmare ett friande, följa denne genom baden-badens gator i både sol, regn, kyla och mörker för att skynda till kasinot för att förlora alla sina pengar, hur konflikten med författaren Turgenjev startar, hur författaren alltid efter att ha varit på kasinot med tomma fickor återvänder till sin kärlek, hur denne går på knä och ber om ursäkt, hur denne kysser marken som dennes stora kärlek gått på, kysser hennes fötter, för att åter brusa upp och åter springa till kasinot gång på gång.
när det är som vackrast och mest spännande gör författaren en återblick i sitt minne och låter skildra det lika vackert, hur denne går på samma gator, bor i samma hörnlägenheter, står i portarna och allt detta skildras så vackert att inget blir sig likt när man läst denna bok ...
rekommenderar denna bok varmt för alla dostojevskij fan men även litteraturälskarna som vill läsa något som är skrivet känslomässigt