Jane Wilkingson är en berömd skådespelerska med en extremt narcisstisk syn. Hon är gift sedan flera år med en sadistisk och krävande man. Nu vill hon skilja sig för att gifta om sig med en hertig. När hennes man nekar henne skiljsmässa hotar hon att ta livet av honom. Hotet blir verklighet när hennes man dagen därpå blir mördad. Misstankarna riktas naturligtvis mot Jane som dock har ett vattentätt alibi och dessutom saknar motiv, sedan Poirot tagit reda på att hennes man inte alls nekar skiljsmässa. Någon vill komma åt Jane och mördaren går fortfarande fri. Vem är den skyldige?

Man lär sig intrigen i Christies böcker efter att ha läst ett par av dem. Men trots det är denna gåta snillrik och svår att lösa. Jag gillar faktiskt mördaren som är en av Christies mest charmanta. Men bortser man från det är personkaraktärerna som vanligt stela och förenklade. Men tack vare intrigen står sig alltså "Tretton vid bordet" ganska bra och får ett medelgott betyg.

Betyg 3

En riktig deckarklassiker.
Agatha Christie måste inledningsvis hyllas för sin stilbildande litteratur. Att påstå att hon var före sin tid är en underdrift. Hon satte ju liksom normen med sina invecklade mordhistorier.

Dock är jag inte speciellt förtjust i karaktären Hercule Poirot. Han må vara skarpsinnig utöver det vanliga men hans högdragna sätt och självgoda attityd är bara irriterande.

Dessutom är det ganska krävande att jobba sig igenom denna gammalmodiga text med den övre brittiska medelklassens överdrivna hövlighet.

Sammantaget var nog det här gastkramande på sin tid men i dagens knivskarpa deckarkonkurrens känns det onödigt invecklat.

Betyg 3