"Jag ska dundra" är baserad på en dagbok från 1700-talet, skriven under brinnande krig. Ett svenskt förband ockuperar polskt område och belägrar en gård som egentligen är allierad med den svenska arméen. Författaren till dagboken är en nybliven officer med idealistiska värderingar som tyvärr går stick i stäv med verkligheten. Romanen är skriven ungefär som ett filmmanus med driv i olika händelser snarare än personbeskrivningar.

Det märks att Peter Englund behärskar berättarstilen som är tät och spännande som en thriller. Vid flera tillfällen tänkte jag att händelserna som beskrevs egentligen var ganska vardagliga, men trots det kändes gripande i sin enkelhet. Författaren beskriver händelserna sakligt men paralellt har Englund och hans medförfattare alltså gett liv till de (ibland) torftiga beskrivningarna. Jag kan finna likheter i Steinbecks roman "Månen har gått ner" och i flera av Hemingways böcker om ockupation och krig. Men den lite speciella stilen och språket har jag egentligen bara mött i böcker som "Den sista eddan" av Christoffer Gottberg Jakobsson.

Jag föll för berättarstilen i "Jag ska dundra", en bok som för övrigt lästes ut på knappt två timmar. Peter Englund är en av Sveriges skickligaste berättare - OCH han har ännu inte drabbats av hybris. Det i sig är ganska unikt för en historiker (som dessutom sitter i svenska akademin!!!). Jag uppmanar er att läsa Englunds böcker, de är intressanta både för sina historiska skildringar, som språkmässigt. Denna bok får en fyra i betyg.

Betyg 4

Två svenska officerare har begett sig ner till ett belägrat område i det Svenska Polen för att utröna vad som egentligen hände när en svensk trupp på förnödenhetsrekognisering blev inblandat i ett blodbad på en herrgård. Blott en man överlevde och han beter sig som ett vilddjur. Bara en hårt åtgången dagbok finns kvar.

"Jag ska dundra" utspelar sig under Sveriges storhetstid i tidigt 1700-tal. Akademiledamoten och historikern Peter Englund har i denna bok skrivit en rafflande historia som växlar mellan rå realism och en demolerad dagboks upphöjda språk.
Att välja denna växelverkan ger en känsla av att allt skulle kunna hänt i verkligheten - och då kan läsas som en soldatberättelse från fornstora dar. Och är det något Peter Englund kan så är det sin historia. Dock är det inte detta jag fastnar för i boken, utan den filosofiska och etiska mellanperiod som tidigt 1700-tal innebar. Kristendomen stod mot vetenskapen. Förlegade värden om gudsfruktan och rederliget ställs mot humanismen och ett nyanserat tänkande. I "Jag ska dundra" låter han båda riktningarna komma till tals med för och nackdelar - och det blodbad som uppstår blir samtidigt en analogi för de etiska motsättningar som denna tid hade att tampas med.

Överlag var det en spännande och intressant liten bok, även om jag blev besviken när jag läste efterordet och fick veta att dagboken - som framställdes så autentiskt - är Peter Englunds fantasifoster. Det hade varit så mycket coolare om den verkligen varit riktig och Englund sytt ihop en trolig historia utifrån den. Men icke - tyvärr. Min besvikelse drar ner betyget något. Men det höjs i lika hög grad av att dagboken var så skickligt skriven att jag trodde på den.

Betyg 3

Det är nästan komiskt hur man har ansträngt sig för att denna lilla händelse, som Englund skriver om, skall räcka till en hel bok. Man har varit tvungen att bara ha text på halva sidan, ibland endast 2-3 meningar på varje, ibland tomma sidor.
Krigsskilldringar liknande detta har MASSOR av författare lyckats med mycket bättre, där det dessutom finns en vidare handling som engagerar. Denna lilla berättelse skulle aldrig blivit utgiven i bokform,utan på sin höjd varit som gratisbilaga i någon veckotidning.
Valde mellan 1o2 i betyg, men jag har läst sämre, så det blir en svag 2:a

Betyg 2