Jag lägger inte in "kopia av baksidetext" eftersom den avslöjar på tok för mycket och sabbar hela läsningen av boken.
Största delen av boken är i form av dialog mellan två män i ett fängelse i Argentina. De har olika sätt att fördriva tiden på – en studerar och försöker hänga med i världen utanför, den andre flyr in i fantasins värld genom att återuppleva hollywoodfilmer han har sett.
Det finns inga som helst beskrivningar i boken, så allt avslöjas i deras tal, vilket Puig gör på ett väldigt skickligt sätt.
Mitt i boken, på vad jag inte kan säga är särskilt genomtänkta ställen, avbryts berättelsen av långa fotnoter som handlar om psykologisk forskning . Freud, Marcuse och ett flertal andra psykologer nämns med en överblick av deras teorier. Även om informationen förvisso är ganska intressant, och har en viss relevans till resten av boken, blev det till slut helt enkelt för MÅNGA.
Boken är dock bra, speciellt när jag tänkte mig den som en pjäs, vilket den nästan kändes mer lämpad för. Kanske är det därför som den har blivit musikal och filmatiserats – manuset finns ju redan (sångerna med).
Egentligen kanske den förtjänar en fyra...men sen tänker jag på de halvirriterande hollywoodfilmerna, fotnoterna och den oavslutade mystiska tankegången (som dyker upp mitt i boken och som är omöjlig att avgöra vems den är) vilket drar ner den till en tre.
Man blir alltså tvungen att läsa ganska mycket halvtrista saker för att komma åt dom riktigt bra delarna.

Betyg 4