Män kan inte våldtas, de kan bara straffas. När Tova fyller 40 år följer hon med en man hem från ett discotek. Mannen våldtar därefter Tova som tar sig hem i förnedring. Liksom så många andra kvinnor som utsatts för samma handlingar, reagerar Tova med förnekelse och skam. Hon inser att ingen kommer se henne som ett offer för förövaren, varför hon bestämmer sig för att hämnas. Tova tar lagen i egna händer och våldtar sin våldtäktsman. Nu har rollerna skiftats, men vad händer sedan?
Kontroversiell bok som kom ut 1975 och fortfarande är aktuell. Tyvärr tycker jag författarinnan brister lite i konsekvens. Ibland undrar jag VAD hon vill säga med boken? Att kvinnor som blir våldtagna inte behandlas som offer? Att också kvinnor kan våldta - en jämnställdhets fråga? Både och? För min del tycker jag att vikten ska ligga på en förändring av samhällets syn på vem som är offer/förövare. Skamstämpeln på kvinnan måste tas bort! Tikkanens bok är provoaktiv, men också lite nedlåtande både mot män och kvinnor. Kvinnor är alltid offer - också när de våldtar - medan männen alltid är svin. Män kan inte kontrollera sin sexualitet, vilket förklarar varför många män inte kan "stanna upp" när kvinnan säger "nej". Den synen tycker jag inte om, den frånkänner män både mänskliga känslor och ansvaret. Jag tycker att grundtanken är god, men utförandet i "Män kan inte våldtas" är sämre, det känns lite klumpigt. Jag läste ut boken under några timmar och efteråt kände jag mig ganska likgiltig för Tovas berättelse. Därför får boken inte ett särskilt högt betyg. Två känns rättvist.