"Åh, svensk skräck" tänkte jag, verkligen inget man är bortskämd med, när jag stod i bokhandeln igår och skummade igenom baksidestexten till "Kom närmare" - av författarinnan med det svenskklingande namnet Sara Gran - och kunde såklart inte låta bli att köpa med mig ett exemplar. Men när jag kom hem upptäckte jag att hon tydligen är från USA och boken utspelar sig såldedes där. Well, well. Spökerier som spökerier, alltid intressant lektyr.
Dessvärre visade det sig vara en ganska lam skräckhistoria Sara Gran hade att bjuda på. Handlingen känns igen från x antal sedda Hollywoodfilmer på temat andebesättelser. Alltså inget nytt under solen här.
Jag ska väl inte avslöja allt för mycket av handlingen, men i korthet går det ut på att den unga Amanda - en lyckligt gift arkitekt som har allt hon kan önska sig - sakta börjar förändras utan förklaring och blir allt lynnigare. Förutom att hon börjar höra mystiska knackningar i lägenheten börjar hon även se syner, tappa kontrollen och skada sig själv och andra, och det står snart klart att hon har blivit besatt av en kvinnlig demon som får henne att lyda minsta nyck. Och det är här klichéerna börjar staplas på varandra och från att bitvis vara lite småkuslig blir det bara löjligare och löjligare alltefter det lider, för att tillslut urarta till ett dåligt Buffy och Vampyrerna avsnitt.
Nä, det här var ingen höjdare. Okej läsning för stunden - som tur var en rätt kort bok dessutom - men inget jag rekommenderar. Om du vill att nackhåren ska krulla sig, så gå och hyr Exorcisten istället!