En märklig bok. Coetzee skriver om historien Robinson Crusoe och berättaren träffar Daniel Defoe som här heter Mr Foe.
Författaren vill visa på hur verkligheten alltid berättas subjektivt. Olika berättare beskriver skilda historier om samma händelse. Författarens makt att laborera och låta vissa personer bli vältaliga och andra stumma. Frestelsen att överdriva för att göra berättelsen mustigare.
Coetzee byter skickligt gängse könsroller. Här är kvinnan kultur, mannen natur. Kvinnan förstår ej naturliga "enkla" betraktelser. Hon är här så dominerad av sin förfinade kultur att hon ej förmår förstå andra beteéndemönster.
Som sagt, en märklig och bra bok, men ej en riktig fullträff. Betyg 4.

Betyg 4

jag känner mig nu efter att ha läst klart boken helt övervälmdigad av tankar och känslor. att analysera Foe tänker jag inte ge mig in på. det känns som att den här boken kräver full uppmärksamhet och otroligt mycket tankekraft för att kunna analyseras. den lever sitt eget liv.
bara en sådan sak som namnen är så mångtydiga och har så mycket djup att man skulle kunna skriva flera sidor om det.
Foe till exempel var Defoes namn innan han ändrade det. Foes är också ett gamlat namn på colonized people. idag används ordet foe främst som ett ord för fiende...
hur som helst så gillar jag böcker som sätter igång tankeverksamhet och som lämnar en frågandes. den här boken kommer jag att fundera länge på tror jag.

Betyg 5