En man skänker sin gård till klostret för att få bo på klostret resten av sitt liv. Det finns en arvinge som har alla skäl att bli irriterad. När mannen hastigt avlider av förgiftning riktas misstankarna mot arvingen.
Cadfael blir involverad på flera plan. Dels är det hans liniment som använts som gift, dels har han tidigare haft kontakt med den dödes hustru. Allt som allt skänker det ytterligare en dimension åt boken.
Även om deckargåtan den här gången är ganska så okomplicerad, så lever boken högt på att man får inblick i Cadfael som person. Dessutom sker i boken ett abbotsbyte som är väsentligt för hela serien och som skildras med stor humor. Ett återkommande drag hos de här böckerna som tilltalat mig mycket är avsaknaden av hämnd. Försoning är en genomgående tanke och det gör att man blir glad av att läsa dem.