Steriliseringar i folkhemmet

Mer än 60 000 människor steriliserades i Sverige under åren 1935-1975. Det är fler än i något annat västland. Över 90 procent av dem var kvinnor. Ofta var det unga människor som stämplades som olämpliga att bli mödrar och de steriliserades i samband med att de sökte abort.
För första gången framträder nu en samlad bild av hur besluten fattades: initiativen togs ofta i barnavårdsnämnder och fattigvårdsstyrelser, eller av läkare, senare av socialarbetare och kuratorer. "Sinneslöhet" löd den vaga diagnosen. Många kvinnor anmäldes även av grannar, arbetskamrater eller anhöriga med motiveringen att de var "sexuellt hållningslösa".
Egendomligt nog var det i samband med att de stora välfärdsreformerna genomfördes på 1930-1950-talen som denna verksamhet drogs igång. När de "varaktigt fattiga", som främst var kvinnor, gavs rösträtt 1945 drabbades Sverige av en epidemi av "sinneslöhet" att döma av läkarjournalerna, och antalet steriliseringar ökade. När allmäna barnbidrag infördes 1948 ökade antalet ingrepp på samma sätt, och även då var det framför allt kvinnor som drabbades.

Medelbetyg: 2 (1 röster)