Kappan
Köp boken på amazon.se (betald länk)
* Som Amazon-associates tjänar vi pengar på kvalificerade köp.
Begagnade:
''Barnet kristnades, skrek härunder förskräckligt och gjorde allehanda grimaser, som om det haft förkänsla av att bli titulärråd med tiden.''
Denna korta text är Nikolaj Gogols mest kända och spridda verk. Här möter läsaren en av de för sig självt mumlande och halvhögt gestikulerande människorna i Sankt Petersburg, återgiven i en kallt kuslig rytm, en människa vars enda älskling i världen är den åtråvärda kappan och vars enda vilja är att vara.
Utdrag ur boken:
Det är inte bekant hur alla på departementet plötsligt fick veta att Akakij Akakijevitj hade en ny kappa, och att den gamla kapotten inte längre existerade. På en gång rusade alla ut i garderoben för att titta på kappan, började gratulera Akakij Akakijevitj och hälsa honom välkommen, så att han först bara log, sedan blev rent generad. När alla kom fram till honom och började säga att man måste fira den nya kappan och att han åtminstone borde ordna någon liten tillställning för dem, tappade Akakij Akakijevitj fullständigt fattningen och visste inte hur han skulle bete sig, vad han skulle svara och hur han skulle ta sig ur det hela.
Nedskrivet av Salamis
Bok recensioner av Kappan :
2004-04-26 12:41
Kappan är förmodligen den mest berömda novell som den ryska litteraturen kan uppvisa. Skälet till novellens storhet ligger sannolikt i det vida inflytande som den haft på andra ryska (samtida och efterkommande) författare såsom Dostojevskij, Tjechov, Turgenjev och Bulgakov. Blandningen mellan realism och modern psykologi är till sin form och för sin tid nyskapande vilket gör att berättartekniken känns förvånansvärt modern med tanke på novellens ålder (utgavs år 1842). Själva historien känns inte desto mindre rätt enfaldig och huvudpersonen, Akakijevitj, direkt frånstötande i sin ominösa tafatthet. Jag känner trots dessa brister stor sympati och beundran för detta verk då dess inverkan varit enormt. I avsaknad av Kappan hade gissningsvis Dostojevskijs magnifika roman ”Brott och straff” inte tillkommit – något som är respektingivande i sig.
Betyg 3
2004-04-26 13:03
Jag håller absolut med stigh, Gogol lyfte den ryska litteraturen till storartade höjder!
En novell fylld av alla de kriterium vi förväntar oss!
En novell fylld av alla de kriterium vi förväntar oss!
Betyg 5
2004-11-16 12:33
Man skulle kunna jämföra Gogol med Dostojevskij och Tjechov men det vill jag inte göra. Jag är en stor älskare av Rysk litteratur och jag tycker att Gogol slår de flesta.
Han skriver på ett - enligt mig - typiskt ryskt maner men hans texter är lättare att ta till sig än Dostojevskijs (Gorkijs texter kan på intet sätt mäta sig med Gogol då det gäller att ta till sig dem).
Kappan är ju mycket välkänd och ofta den novell man först kommer i kontakt med och det finns nog en anledning till det så den är mycket bra och stiltypisk.
Att få följa stackars Akakij i hans kamp om kappan är förfärligt och humoristiskt på samma gång. Jag känner hela tiden av en upphöjdhet hos författaren själv då han berättar. Som om han drar allt till sin spetts men vet att det på riktigt kan vara så illa som han beskriver det.
Slutet tycker jag gör stora delar av novellen. Om den hade fortsatt i samma stil från början till slut hade den inte känts lika mycket som en mycket smakrik karamell.
Han skriver på ett - enligt mig - typiskt ryskt maner men hans texter är lättare att ta till sig än Dostojevskijs (Gorkijs texter kan på intet sätt mäta sig med Gogol då det gäller att ta till sig dem).
Kappan är ju mycket välkänd och ofta den novell man först kommer i kontakt med och det finns nog en anledning till det så den är mycket bra och stiltypisk.
Att få följa stackars Akakij i hans kamp om kappan är förfärligt och humoristiskt på samma gång. Jag känner hela tiden av en upphöjdhet hos författaren själv då han berättar. Som om han drar allt till sin spetts men vet att det på riktigt kan vara så illa som han beskriver det.
Slutet tycker jag gör stora delar av novellen. Om den hade fortsatt i samma stil från början till slut hade den inte känts lika mycket som en mycket smakrik karamell.
Betyg 5
2005-05-11 22:55
Efter att ha läst Kappan börjar jag förstå hur Gogol med sitt författande påverkat sina efterföljare när det gäller den realism och naturalism som under 1800-talet blev så påtagligt i den ryska litteraturen. Till skillnad mot Döda själar finner jag i denna berättelse något starkt, något som biter tag i mig. Vad detta något egentligen är kan jag inte besvara eftersom jag själv inte riktigt kan komma underfund med vad det är med boken som väcker mitt gillande, kanske är det enbart det att jag känner att varje enskilt ord är skrivet med en obeskrivlig författarglädje. Jag vet faktiskt inte.
Trots att Kappan inte är någon voluminös tegelsten hinner Gogols berättande i högsta grad behandla ett flertal olika områden på ett hänförande sätt, till exempel hans beskrivningar av den extremt hierarkiska byråkrati som existerade under Ryssland under hans livstid, samt främst hans beskrivning av huvudpersonen Akakijs liv i stilla ensamhet, och hur detta liv förändras i och med det att han måste införskaffa en ny kappa (för dyra penningar skall tilläggas), inför det som i boken beskrivs som den nordiska vinterns anländande.
Till sist måste jag tilläggas att jag absolut inte ser ovan jämförda Döda själar som en dålig bok, tvärtom är den precis som denna bok en exposé i dåtidens Ryssland med en samma fantastiska språk, en berättelse där humoristiska inslag blandas med beskrivningar av social misär. Dock känns det som om Döda själar saknar något som tillfullo infinner sig i Kappan, men som sagt kan jag inte riktigt utpeka vad.
Trots att Kappan inte är någon voluminös tegelsten hinner Gogols berättande i högsta grad behandla ett flertal olika områden på ett hänförande sätt, till exempel hans beskrivningar av den extremt hierarkiska byråkrati som existerade under Ryssland under hans livstid, samt främst hans beskrivning av huvudpersonen Akakijs liv i stilla ensamhet, och hur detta liv förändras i och med det att han måste införskaffa en ny kappa (för dyra penningar skall tilläggas), inför det som i boken beskrivs som den nordiska vinterns anländande.
Till sist måste jag tilläggas att jag absolut inte ser ovan jämförda Döda själar som en dålig bok, tvärtom är den precis som denna bok en exposé i dåtidens Ryssland med en samma fantastiska språk, en berättelse där humoristiska inslag blandas med beskrivningar av social misär. Dock känns det som om Döda själar saknar något som tillfullo infinner sig i Kappan, men som sagt kan jag inte riktigt utpeka vad.
Betyg 4
Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)
2005-11-16 17:36
en föträfflig liten novell, annat kan man antagligen inte säga, men som många redan vet, så finns det lika många åsikter som antalet själar..
jag vet inte om jag kan hålla med Stigh om att utan Gogols "kappan" så hade inte Dostojevskijs "brott och straff" skrivits......jag kan till och med nästan säga att Stich är helt ute och cyklar när han skriver ett sådant påstående.......låt bevisa det i anat fall!!
men att "kappan" haft en stor påverkan på många ryska författare det kan vi konstatera...nån ska ha sagt " vi kommer alla ur Gogols kappa"...detta sägs av många vara sagt av självaste författarguden Dostojevskij..........
någonstans i "kappan" börjar man genast tänka på Voltaires " candide" ....i kappan låter modern yppa de hemska orden "jag ser nu, det är hans öde"....vidare skriver författaren ur berättarens perspektiv riktat mot läsaren själv " att allt detta skedde därför att det måste så ske"
jag drar ur detta slutsatsen att vår käre Akakij Akakijevitj inte kunde ungå sitt öde.....han var född till att fullfölja sitt öde, nämligen att bara leva för att vara den mest ambitiöse titulärråd som fanns....inget annat än hans arbete fick sysselsätta honom....och sömn och mat....
så fick han upp ögonen och fick leva för en stund då han köpte en ny kappa....men bara för en stund för det skulle leda till hans död, eftersom han gjorde ett avbräck från sitt öde.......
dömd för att evigt yra runt på Petersburgs gator i den mörkaste natten......hittar han verkligen sin kappa ?
en novell som flertalet gånger gör att man inte kan hålla sig för skratt, men samtidigt lika sorgligt.....kan kännas igen även i detta årtionde trots att det var 160 år den gav ut!! betyget 5 känns inte alls fel.....men det är inte den bästa ryska novellen.....
jag vet inte om jag kan hålla med Stigh om att utan Gogols "kappan" så hade inte Dostojevskijs "brott och straff" skrivits......jag kan till och med nästan säga att Stich är helt ute och cyklar när han skriver ett sådant påstående.......låt bevisa det i anat fall!!
men att "kappan" haft en stor påverkan på många ryska författare det kan vi konstatera...nån ska ha sagt " vi kommer alla ur Gogols kappa"...detta sägs av många vara sagt av självaste författarguden Dostojevskij..........
någonstans i "kappan" börjar man genast tänka på Voltaires " candide" ....i kappan låter modern yppa de hemska orden "jag ser nu, det är hans öde"....vidare skriver författaren ur berättarens perspektiv riktat mot läsaren själv " att allt detta skedde därför att det måste så ske"
jag drar ur detta slutsatsen att vår käre Akakij Akakijevitj inte kunde ungå sitt öde.....han var född till att fullfölja sitt öde, nämligen att bara leva för att vara den mest ambitiöse titulärråd som fanns....inget annat än hans arbete fick sysselsätta honom....och sömn och mat....
så fick han upp ögonen och fick leva för en stund då han köpte en ny kappa....men bara för en stund för det skulle leda till hans död, eftersom han gjorde ett avbräck från sitt öde.......
dömd för att evigt yra runt på Petersburgs gator i den mörkaste natten......hittar han verkligen sin kappa ?
en novell som flertalet gånger gör att man inte kan hålla sig för skratt, men samtidigt lika sorgligt.....kan kännas igen även i detta årtionde trots att det var 160 år den gav ut!! betyget 5 känns inte alls fel.....men det är inte den bästa ryska novellen.....
Betyg 5
2006-02-18 17:16
Gogol tycker jag är en av dom bästa ryska författarna. Denna berättelse är både humoristisk och sorglig. Mycket bra! Rekommenderar även Kejsarinnans tofflor, som jag tycker är snäppet bättre.
Betyg 4
2006-12-28 18:10
Nikolaj Vasiljevitj Gogol (1809 -1852) anses vara den ryska prosans fader. Han växte upp i Poltava men flyttade som 19-åring till St. Petersburg där han inledningsvis bedrev konststudier samt arbetade som kontorist. Den blivande författaren hade svårt att finna sig till rätta i det sociala livet, vilket hann fann hierarkiskt och ett genomgående tema i hans böcker kom att bli en uppmaning till samhällsförändring. Genom sitt författarskap sökte han bringa klarhet i hur Rysslands utveckling borde gestalta sig och han kritiserade flitigt den kejserliga ryska staten vilken han menade hade förslavat folket både fysiskt och andligen.
Gogol debuterade som författare 1831 med ”Kvällar på en lantgård nära Dikana”, ett verk som rönte stor popularitet. Författaren upplevde dock att både kritiker och publik, vilka främst roades, missförstod hans verk och inte såg den bakomliggande samhällskritiken. Enligt Gogol var en författares uppgift att visa på fel och brister i samhället och att på så vis bidraga till en förändring av detsamma.
Idag är Gogol mest känd för novellsamlingen ”Petersburgsnovellerna” (1842) av vilka ”Kappan” är den mest lästa. Denna inte särdeles voluminösa text kan beskrivas som en enkelt och återhållsamt, men ändå målande berättad, absurdistisk satir med både realistiska och övernaturliga inslag samtidigt som det är en berättelse med ett stort psykologiskt djup
I ”Kappan” får vi stifta bekantskap med Akakij Akakijevich, en tafatt medelålders ämbetsman utan vare sig hopp eller drömmar. En man vars enda önskan är att få ägna sitt liv åt det arbete han som titulärråd utför vid ett namnlöst ämbetsverk – att genom avskrift kopiera olika handlingar. Han är så till den grad absorberad av de bokstäver han kopierar att han knappast reflekterar kring sin torftiga livssituation. Hur han bor, att hans kläder faller i trasor och att omgivningen narras med honom. Den annalkande vintern gör honom dock slutligen uppmärksam på den trasiga kappa han bär och han besöker med stor vånda en skräddare för att få den lagad. När han av denne får veta att kappan nu är i ett så dåligt skick att den står utom all räddning är det nära att hela hans värld rasar samman. Han inser att nöden tvingar honom att, för dyra pengar, låta sy en ny. Han snålar på allt och står där, slutligen, med en ny kappa.
Akakij Akakijevich genomgår plötsligt en metamorfos: Hans självbild förändras och så även omgivningens attityd. Plötsligt blir han, genom bärandet av sin nya rock, accepterad och inviterad till sällskapslivet.
Här skulle historien kunna haft sitt slut om, som Gogol själv uttrycker det: ”det inte varit för de allehanda olyckor som beströr livets väg”.
Mot slutet av sitt liv var Gogol eftertraktad i de bildade kretsarna. Alla ville höra hans texter läsas och alla ville diskutera hans syn på det ryska samhället. Samtidigt plågades författaren av de stora förväntningar som ställdes på honom och istället för att bli uppmuntrad blev han uppgiven och började uppmana sina landsmän att acceptera den rådande ordningen i samhället. Varför Gogol, som genom hela sitt författarskap kritiserat den rådande samhällsordningen, plötsligt hade ändrat uppfattning är oklart, men hyllningskörerna kom nu att vändas till en massiv kritik.
Gogol har trots den kritik som drabbade honom, kommit att bli en stor förebild för många senare författare däribland Anton Tjechov (1860-1904) och Fjodor Dostojevskij (1821-1881) och ”Kappan” är förmodligen den mest berömda av den ryska litteraturens noveller. Även svenska författare har låtit sig inspireras av Gogols tankeväckande humoristiska och djupt sorgliga historia och ett tydligt exempel på detta är Hjalmar Söderberg (1869-1941) som med sin historiett ”Pälsen” skickar en hälsning till sin ryska förebild. På samma sätt som i Gogols novell förändras livet, för ett kort ögonblick, för Söderbergs karaktär då denne får bära ett med status förknippat klädesplagg.
Pejob
Gogol debuterade som författare 1831 med ”Kvällar på en lantgård nära Dikana”, ett verk som rönte stor popularitet. Författaren upplevde dock att både kritiker och publik, vilka främst roades, missförstod hans verk och inte såg den bakomliggande samhällskritiken. Enligt Gogol var en författares uppgift att visa på fel och brister i samhället och att på så vis bidraga till en förändring av detsamma.
Idag är Gogol mest känd för novellsamlingen ”Petersburgsnovellerna” (1842) av vilka ”Kappan” är den mest lästa. Denna inte särdeles voluminösa text kan beskrivas som en enkelt och återhållsamt, men ändå målande berättad, absurdistisk satir med både realistiska och övernaturliga inslag samtidigt som det är en berättelse med ett stort psykologiskt djup
I ”Kappan” får vi stifta bekantskap med Akakij Akakijevich, en tafatt medelålders ämbetsman utan vare sig hopp eller drömmar. En man vars enda önskan är att få ägna sitt liv åt det arbete han som titulärråd utför vid ett namnlöst ämbetsverk – att genom avskrift kopiera olika handlingar. Han är så till den grad absorberad av de bokstäver han kopierar att han knappast reflekterar kring sin torftiga livssituation. Hur han bor, att hans kläder faller i trasor och att omgivningen narras med honom. Den annalkande vintern gör honom dock slutligen uppmärksam på den trasiga kappa han bär och han besöker med stor vånda en skräddare för att få den lagad. När han av denne får veta att kappan nu är i ett så dåligt skick att den står utom all räddning är det nära att hela hans värld rasar samman. Han inser att nöden tvingar honom att, för dyra pengar, låta sy en ny. Han snålar på allt och står där, slutligen, med en ny kappa.
Akakij Akakijevich genomgår plötsligt en metamorfos: Hans självbild förändras och så även omgivningens attityd. Plötsligt blir han, genom bärandet av sin nya rock, accepterad och inviterad till sällskapslivet.
Här skulle historien kunna haft sitt slut om, som Gogol själv uttrycker det: ”det inte varit för de allehanda olyckor som beströr livets väg”.
Mot slutet av sitt liv var Gogol eftertraktad i de bildade kretsarna. Alla ville höra hans texter läsas och alla ville diskutera hans syn på det ryska samhället. Samtidigt plågades författaren av de stora förväntningar som ställdes på honom och istället för att bli uppmuntrad blev han uppgiven och började uppmana sina landsmän att acceptera den rådande ordningen i samhället. Varför Gogol, som genom hela sitt författarskap kritiserat den rådande samhällsordningen, plötsligt hade ändrat uppfattning är oklart, men hyllningskörerna kom nu att vändas till en massiv kritik.
Gogol har trots den kritik som drabbade honom, kommit att bli en stor förebild för många senare författare däribland Anton Tjechov (1860-1904) och Fjodor Dostojevskij (1821-1881) och ”Kappan” är förmodligen den mest berömda av den ryska litteraturens noveller. Även svenska författare har låtit sig inspireras av Gogols tankeväckande humoristiska och djupt sorgliga historia och ett tydligt exempel på detta är Hjalmar Söderberg (1869-1941) som med sin historiett ”Pälsen” skickar en hälsning till sin ryska förebild. På samma sätt som i Gogols novell förändras livet, för ett kort ögonblick, för Söderbergs karaktär då denne får bära ett med status förknippat klädesplagg.
Pejob
Betyg 5
2007-08-26 21:18
Lite för lättläst för att vara en rysk klassiker, men den är å andra sidan så genial att man inte kan undå att fångas av den.
Betyg 5
2007-09-18 01:28
Kappan är en underbar bok.
När jag började att läsa boken, så blev jag förtjust i den. En av de bästa jag har läst på länge. Den är väldigt värd att läsa.
När jag började att läsa boken, så blev jag förtjust i den. En av de bästa jag har läst på länge. Den är väldigt värd att läsa.
Betyg 5
Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)
2007-09-18 01:32
Kappan är en mycket bra bok tycker jag, och värd att läsas av varje person.
Betyg 5
2007-09-18 01:37
Kappan är en jätte bra bok, alla bör läsa den utan tväkan. Den är en av de bästa av Nikolaj Gogol.
Betyg 5
2008-01-30 02:34
Mästerligt skrivet. Helt otroligt hur Gogol har lyckats få någonting så litet som en kappa att bli så stort.
Betyg 5
2008-02-10 16:18
Det står att "Kappan" ska påminna om Dostojevskij, som jag inte har läst något av än. Däremot så tycker jag att det liknar Kafka, fast mer läsvänligt. Även om historien var väldigt tragisk så var det berättarens humor som präglade min läsupplevelse mest. Alltid kul att läsa lyckade parodier av byråkratin.
Betyg 4
2008-10-12 01:41
Positivt överraskad. Hade låga förväntningar, eller rättare sagt, inga alls. Men den är bra. Rekommenderas!
Betyg 4
Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)
2009-01-29 01:43
Mycket bra liten novell som verkligen fångar upp stämmningen. Språket tycker jag mycket om också.
Betyg 5
2009-07-26 12:53
T.o.m. Dostojevskij rescenserade Gogol:
"Vi har alla gömt oss under Gogols kappa"
"Vi har alla gömt oss under Gogols kappa"
Betyg 5
2010-12-07 19:41
En humoristisk och sorglig berättelse och en av Nikolaj Gogols bästa. Rekommenderas!
Betyg 4
2012-03-27 18:14
Boken är skriven på 1800-talet och handlar om en gubbe i Sankt Petersburg.
Den har ett sorgligt slut.
En helt okej liten berättelse.
Den har ett sorgligt slut.
En helt okej liten berättelse.
Betyg 4
Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)
"
Köp boken på amazon.se (betald länk) * Som Amazon-associates tjänar vi pengar på kvalificerade köp.
Skriv egen bokrecension till Kappan
Samma Författare: