Den Indiska romanen kännetecknas oftast av ett myller av människor och kaosartade händelser. Så också den här. Det är spännande att stifta bekantskap med den Indiska kulturen med dess religiösa mytologier.
Men ändå blir den här boken lite av en besvikelse. Anslaget, upptakten av romanen verkar lovande, men tyvärr bleknar trådarna mot slutet. Det verkar som om slutet på boken alltför snabbt sys ihop utan det där riktiga engagemanget för djuplodande analyser av människornas betéende. Det är synd för boken är bitvis bra.
Huset som handlingen utspelar sig i är en miniatyr av Indien. Här bor troende hinduer och muslimer, men även de som är mer moderata i sin tro. Stora klasskillnader förekommer. Längst ner på listan står de enklaste tjänstefolket. Vishnu är en sådan " walla". Invånarna är en blandning av unga och gamla, några är vackra andra är fula.
De hinduiska kvinnorna har en stark ställning. De intrigerar och hunsar sina män. De agar vilt sina barn. Avundsjukan gentemot bättre bemedlade personer är dominerande. Allt är materialism.
Kastsystemet avslöjar och ursäktar vidrigheter gentemot andra lägre stående människor.
Människornas konflikter med varandra orsakas inte främst av religiösa konflikter med varandra. Tvärtom så förenar den metafysiska tron på något högre väsen invånarna. Respekten för den gudomliga viljan lever starkt. Nej, det är i stället den ekonomiska knappheten och osäkerheten därvidlag som är huvudorsaken till de flesta konflikterna. Snålheten, njuggheten och rädslan styr i hög grad betéendet.
Manil Suri rör sig magiskt mellan dröm och verklighet. Suggestiva glidnar mellan dessa tillstånd suggererar läsaren till fantasins förlovade paradis. För det är just det som är poängen med boken, det som författaren vill påskina. Vad är verklighet? Den vetenskapliga objektiviteten med förnuftet ställs emot känslans subjektivitet. Dessa glidningar mellan olika tillstånd - dröm, verklighet, objektivitet, subjektivitet - påverkar människor i varje sekund av vardagen.
Vardagens trivialiteter och människans strävan efter något högre genomsyrar boken. Författaren menar att vi måste våga bejaka den subjektiva känslan för att sublimera vår existens över fattigdomens rädsla och konflikter.
Boken får en svag trea.